Kring tre individer i stadsdelen Brooklyn i New York, väver Isabel Allende en omskakande och gripande berättelse. Jag har svårt att lägga boken ifrån mig trots att timmen är sen.
Jag faller direkt för bokomslaget och grips av en oförklarlig nostalgikänsla när jag ser fotot på Gunnar Sträng iklädd sina hängselbyxor, en leende Sigge Furst på en annan bild och så idolporträttet på Lill-Babs.
Jag visste först inte om jag skulle orka läsa den här boken. Mycket för att bokens titel säger precis vad den handlar om och hur det kommer att sluta. Hur många dystopier orkar en människa läsa dessa dagar
Jag ska erkänna på en gång att jag inte är någon stjärna på historia. Svälten i Sverige 1867-1869 visste jag inget om förut och jag vet knappt varför jag valde att ladda ner just den här titeln som e-bok. Men vilken bok!
Gropen ligger bakom skolans gymnastiksal. Gropen är precis som det låter – en stor grop. Barnen älskar den eftersom det finns uppförsbackar, nedförsbackar, gul lera, grenar och en enorm rot där lekarna aldrig tar slut. Men det finns ett problem – alla vuxna på skolan hatar gropen och vill förbjuda all lek i där.
Ibland så känner jag att jag inte orkar läsa vissa böcker. Den är för si den är för så. Inte just nu. Till hösten kanske… .Konstigt nog är det ofta böcker som fått väldigt fina recensioner som skapar den här motiga känslan. Lägger man därtill att recensenterna kallar böckerna för experimentella så är det kört. Men som tur är så är det inte alltid känslan som får styra.
Jag hade glömt hur mycket jag gillar Marian Keyes! Visst är det ”chicklit”. Man känner sig inte som en djuping när man drar upp den här rosa tegelstenen på spårvagnen precis. Men under den glättiga ytan finns både känsla och värme.
Efter att ha läst kortare serier av Ellen Greider i tidskriften Galago var jag väldigt förväntansfull inför hennes debutroman. Jag älskar tecknarstilen, och speciellt hur hon skildrar svartvita emos med stjärnor under ögonen. Kanske för att jag själv var en sådan.
Den här boken är som en Woody Allen-film där karaktärerna hela tiden tjafsar med varandra på ett i grunden humoristiskt sätt, även när de grälar så att det ryker.
Vi och våra samarbetspartners använder cookies för att förbättra användbarheten på våra webbplatser och göra våra tjänster mer relevanta för dig. Jag accepterar
