Sällan har jag läst en roman med en så oförtjänt illa omtyckt protagonist.  

Där jag kommer ifrån, en knappt skönjbar fläck på kartbilden över Norrlands inland, utgjorde maten den palett som gav livet alla dess vackraste färger. I min familj umgås, firar och sörjer vi med mat. Mat var (och är fortfarande) kärlek och omtanke i form av farmors pannkakor, nybryggt kaffe, mammas bruna bönor med stekt fläsk och förstås nyponsoppa med glass när jag var liten och sjuk. När jag hälsade på i föräldrahemmet i påskas hittade jag en chokladkanin vilande på kudden i den renbäddade gästsängen, trots att jag fyller 40 nästa år.  

Vad kan väl en nucka ha att säga om kärleksbekymmer? Det får vi veta när Malin Lindroths nuck-alter ego bestämmer sig för att kapa några frågespaltsbrev som egentligen skulle till helt andra adressater och besvara dem så som bara någon av hennes särställning kan. 

Hur gör man upp med någon som inte längre finns där? Hur pusslar man ihop en sönderslagen självbild när så många bitar och skärvor saknas?

Det finns en veritabel uppsjö av så kallade relationsromaner – samlingsnamnet för vardagsnära romaner som kretsar kring olika sorters nära relationer – och sedan har vi Amanda Romares debutroman Halva Malmö består av killar som dumpat mig, som jag i brist på bättre ord känner mig nödgad att kalla en…antirelationsroman?  

För det allra mesta när man läser en skönlitterär bok får man snabbt ett hum om vem det som är protagonisten, som man förväntas sympatisera med och heja på - men ibland dyker det upp en och annan hemlighetsfullt skimrande pärla där man som läsare står och väger från ena foten till den andra ända fram till de sista avgörande sidorna. Här följer två exempel på nervkittlande thrillers som hela tiden ligger steget före.

Det är svårt att ens försöka dikta ihop en mer uppseendeväckande framgångssaga än författaren och modedesignern Douglas Stuarts. 

Fredagen 23/4 råkar nu inte bara vara Världsbokdagen utan också Shakespearedagen, vilket såklart uppmärksammas här i bloggen.