Mamma i soffa
Jerker Virdborgs nionde bok är en absurd och lågmäld relationsroman, ett drömspel kryddat med svart humor, som filmatiserades ifjol.
Vill du söka böcker, logga in på ditt bibliotekskonto eller nå övriga tjänster gå till: goteborg.se/bibliotek
Jerker Virdborgs nionde bok är en absurd och lågmäld relationsroman, ett drömspel kryddat med svart humor, som filmatiserades ifjol.
Jag har alltid haft en viss förkärlek för diskbänksrealism i litteraturen. Medan andra gärna kopplar av med lite eskapism i form av blodisande deckare, hisnande reseskildringar och feelgoodromanser dras jag istället till den sortens romaner som får vardagslunken i Borås att kännas som ett fartfyllt äventyr i jämförelse - disktrasesura köksgräl, regntunga skyar, småstadsbussar som aldrig kommer och trevande, outtalade drömmar som aldrig ska infrias.
John Ajvide Lindqvists skräckroman Hanteringen av odöda (2005) har som bekant fått nytt liv på vita duken i norska Thea Hvistendahls regi och efter premiären på Göteborgs Filmfestival kändes det inte mer än rätt och rimligt att ta fram och damma av den gamla skräckklassikern igen.
Ibland, när mina föräldrabekanta vill vara lite snälla mot mig, brukar de le stort och milt och säga att jag hade blivit en jääättebraa mamma. Jag brukar då svara något i stil med att de bästa mammorna väl ändå är de som faktiskt vill ha barn och därefter blir vi lite traditionsenligt osams ända tills det plingar till i min telefon av en ny bild av en mjölig treåring i sjalett eller en rödkindad sexåring som klappar en get. Jag har med andra ord fått gå tämligen fredad i min barnlöshet, i alla fall om jag jämför med vissa vänner som tycks hamna i hagelskurar av närgångna frågor så fort de går utanför dörren.
Solen gassar från en smärtsamt klarblå himmel. Ett medelålders, tämligen välbeställt par från Brooklyn har stuvat in sina uttråkade tonårsbarn i en sensommarhet bil för att åka iväg till Long Island på spontansemester.