Jag har alltid haft en viss förkärlek för diskbänksrealism i litteraturen. Medan andra gärna kopplar av med lite eskapism i form av blodisande deckare, hisnande reseskildringar och feelgoodromanser dras jag istället till den sortens romaner som får vardagslunken i Borås att kännas som ett fartfyllt äventyr i jämförelse - disktrasesura köksgräl, regntunga skyar, småstadsbussar som aldrig kommer och trevande, outtalade drömmar som aldrig ska infrias.