Visst vill vi alla någon gång bara få vara själva och hänge oss åt det vi för stunden läser eller drunkna i den tv-serie vi för stunden följer? Jag skulle drista mig till att säga att det är en mänsklig egenskap vi alla upplevt någon gång.

En oändlig labyrint, en person och dennes dagböcker.  Detta är en bok som är svår att skriva om, då den tjänar på att läsaren vet så lite som möjligt om berättelsen när boken öppnas och första sidan ligger framför en. Men jag ska göra mitt bästa för att beskriva varför jag fastnade så för den här berättelsen utan att säga för mycket.