Tobias bästa böcker 2020

Låt oss börja:

Frankissstein: en kärlekshistoria

Den första boken på min lista är skriven av Jeanette Winterson, en författare som kanske inte behöver någon närmre presentation. Hennes böcker har ofta ansetts kontroversiella och nyskapande med teman om kön, identitet och kärlek som huvudspår. Så är också fallet i denna bok.

I Frankissstein följer vi två berättelser, den ena utspelar sig år 1816 där en ung Mary Shelley just ska börja skriva på en berättelse om en skapad livsform av allehanda kroppsdelar. Den andra utspelar sig i nutid där en ung doktor vid namn Ry samarbetar med den ledande professorn i AI-forskning Victor Stein.  

Berättelsen har ett rikt persongalleri och tar med oss på en resa genom såväl historiska som nutida rum och där den sätter berättelsen om Frankenstein i en samtida kontext. Jeanette Winterson säger det bäst själv: ”Vi är den första generationen som kan läsa ’Frankenstein’ på tröskeln till att själva skapa en egen livsform, inte utifrån likdelar på en kyrkogård, men utifrån en kod av ettor och nollor, det var en så enkel tanke, men också en så avslöjade tanke.” (Arbetarbladet 2020-03-04).  

Jag slukade denna bok på bara ett par dagar. Karaktärerna, miljöerna, humorn, allvaret och alla frågor som inte alltid får svar i texten men som stannar kvar och gror i ens huvud gjorde att den var svår att släppa. Detta är en perfekt bok att ha med i sin bokcirkel, lika många teman att prata om som sidor i boken. Och vilka intressanta samtal det skulle bli! 

Återvinningscentralen

Tips nummer två är en grafisk roman/faktabok skriven och illustrerad av debutanten Ulrika Linder, som kanske är främst känd som personen bakom instagramkontot @diskbankstecknaren där hon illustrerar ögonblicksbilder ur sin vardag.

I Återvinningscentralen får vi dock följa med i hennes yrkesliv som anställd på just en återvinningscentral. Boken handlar om hennes möten med allmänheten såväl som mötet med det materiella och det rent praktiska i sopsorteringens kretslopp. Det är en klockren blandning av humor och folkbildning satt i ett tankeväckande sammanhang där det inte går att ducka för frågan om vår tids konsumtionssamhälle. Längtar du efter svar på frågor som: “Vad är det vanligaste vi slänger?” “Vad är det konstigaste som har slängts?” “Bör ett igentejpat kylskåp öppnas?” då är detta en bok för dig!

Den här boken är ren läsglädje för mig, men låt mig få lyfta fram illustrationerna lite extra. Ända sen jag seglade in på Ulrika Linders instagramkonto för första gången har jag varit hänförd av hennes sätt att fånga uttryck på. Ofta tecknade och förmedlade på bara en ruta men alltid så solklart och spot-on så att det bara är briljant. Detta är något som även görs i återvinningscentralen fast med ett tillagt narrativ. Karaktärernas uttrycksfullhet och miljöernas detaljrikedom gör så att, oavsett hur frekvent återvinningscentrals-besökare du är, så känner du igen dig.

Minnet av vatten

Tredje boken är skriven av Emmi Itäranta en finsk författare som debuterade med den här boken redan 2012. Boken checkar av nästan alla rutor i mitt formulär över teman som jag ofta gillar att läsa om. Det är en dystopi som utspelar sig i de norra delarna av Skandinavien, polerna har smält och havsnivåerna har stigit, vilket har resulterat att kartan har ritats om ganska så rejält. Kina har tagit över Europa och tillgången till färskt vatten är ytterst begränsad. Vi följer Noria Kaitio som ska bli byns nästa temästare, ett traditionsbundet uppdrag tätt sammankopplat med vattnets mysterier. Boken är melankolisk, poetisk och språket flyter fram som vattnet självt.  

Finns det någonstans en värld där folk slipper välja sida, där alla kan sitta och dricka te och det inte är somliga som äger makten och andra rädslan? 

Så skriver Emmi Itäranta i Minnet av vatten och det ringar in min känsla som jag har med mig boken genom. En värld i spillror, tillgångar som tryter men makten och rädslan den består. Världsbygget är fint och försiktigt gjort med klara komponenter av såväl östasiatisk som skandinavisk kultur, det är lätt att föreställa sig platserna när jag läser om dem. Världen tar inte över utan förstärker berättelsen och dess karaktärer och möjliggör den berättelse om moral som sakta byggs upp sida efter sida.