Ovanjorden

Klicka och låna

Ovanjorden handlar om Oskar som vikarierar som förskolefröken i Ammarnäs i Västerbotten. När vi som läsare kommer in i berättelsen är det precis innan Oskar ska åka hem till Lycksele efter avslutat vikariat. Mycket har redan hänt och många relationer har redan skapats. Vi kommer mitt in i en händelse där Oskar har fått skjutsa ett förskolebarn som heter Jon-Erik upp till sin familj som är fullt sysselsatt med renmärkningen som pågår under sommaren.

Framåtlutade för att hålla kroppen i rörelse stapplar de in med de sista dunkarna, backarna och påsarna i köket och lämnar en stig av lera. Ingen ber mig hjälpa till att bära. De ser mig hålla armarna om pojken, någon mer avlastning räknar de inte från mig, jag är bara Jon-Eriks förskolefröken.

Jon-Erik har fäst sig vid Oskar och när nog en liten förhoppning om att Oskar ska bli tillsammans med hans storasyster Eija. Jon-Erik väntar tålmodigt tillsammans med Oskar på att hon ska komma hem men somnar tillslut i Oskars famn långt in på småtimmarna. Oskar sitter kvar och väntar tills hon kommer och mötet blir drabbande. Här börjar berättelsen om att längta, sträva, komma fram, men sen längta tillbaka till det som var förut. Att något skaver och inte blir helt rätt, att inte hitta hem men ändå hitta ett rätt, som ändå blir fel och om att börja om igen genom att fortsätta med det som nu är. Det vill säga livet med alla dess kringelkrokar och backar upp och ner.

Eija är gravid och tillsammans med Áilo, trots detta kan Oskar inte släppa Eija och tar varenda liten strimma till ursäkt för att återvända till byn där de bor. Tiden i boken känns närvarande och så intim att en liten händelse får plats och spänner sig över flertalet sidor till att flera år i personernas liv försvinner bort på ett par meningar. Språket i boken är fängslande och stundtals poetiskt. Romanen lyckas även förmedla det utanförskap som Oskar upplever genom att vissa meningar är skrivna på samiska utan att översättas. De samiska meningarna lämnar läsaren i en liknande situation som Oskar gör när personer runt om honom medvetet väljer att säga vissa saker på samiska för att han inte ska förstå.

Jag är hos dem, aldrig verkligen med dem.

Relationerna och mötena står i centrum och det är befriande att läsa en berättelse som så lätt hade kunnat tippa över och halka in i stereotypa machokaraktärer men inte gör det. Karaktärerna i boken har svårt att kommunicera med varandra men det skapar en trovärdighet i hur trassliga mänskliga relationer kan vara. Vi känner så mycket på insidan men har så svårt att göra det rättvisa på utsidan. Återkommande fina detaljer så som att Eija och Jon-Eriks föräldrar alltid ligger och fnissar tillsammans så att det hörs genom väggarna innan de ska somna och att fnisset sakta övergår i stilla snarkningar är något varmt och fint att läsa.

Jag bär en viktigare last till en riktigare plats.

Denna bok är ett så strålande exempel på varför vi behöver, och ska, läsa. Att sätta ord på och beskriva känslor, miljöer, platser, föräldraskap, innanförskap och utanförskap på det sätt som Mikael Berglund gör är stundtals förtrollande.

Det finns mycket mer att skriva om boken och dess många bottnar och lager men det lämnar jag till dig som läsare att upptäcka genom att läsa den själv eller tillsammans med andra i en bokcirkel.

Ovanjorden finns även som e-bok i Libby.