Boktips, Skönlitteratur
Omslag till Välj mig av Sofia Rönnow Pessah. Wahlström & Widstrand.

Omslag till Välj mig av Sofia Rönnow Pessah. Wahlström & Widstrand.

Välj mig

Publicerat 22 juni 2022 | Av |

Sällan har jag läst en roman med en så oförtjänt illa omtyckt protagonist.  

Somliga recensenter tycks mena att det måste ha varit ett medvetet stildrag från Sofia Rönnow Pessahs sida att göra bokens Mathilde till en kallt beräknande, tävlingsinriktad karriärist medan andra är av åsikten att hon bara är allmänt illa skriven.

Själv börjar jag tänka på överklasskvinnan Vera Donovan i Stephen Kings roman Dolores Claiborne – hon som i ett sällsynt ögonblick av empati delger sin hushållerska Dolores visdomsorden ”att vara en satmara är ibland det enda en kvinna har att klamra sig fast vid”.

För den nyexaminerade unga läkaren Mathilde är ingalunda någon satmara för sakens skull – hon gör bara det hon fått lära sig att hon måste för att kunna slå sig fram i en hård, patriarkal värld. Som dotter till en ekonom och en jurist i ett välbärgat, svenskt villaområde blir hon tidigt medveten om vikten av att ha en långsiktig plan för såväl karriären som privatlivet. Likaså förstår hon att det är nödvändigt med ett politiskt engagemang, varför hon bestämmer sig för att uppgradera CV:t genom att bli volontär för en lokal hjälporganisation som tar emot asylsökande. Där lär hon känna den karismatiske Malik, som kommer från en helt annan värld än Mathildes. Hans frisinnade livsåskådning och värderingar får henne att gradvis börja ifrågasätta sig själv, sitt umgänge och sina privilegier som vit, heterosexuell, högutbildad medelklasskvinna i dagens Sverige.

Utan att riktigt kunna värja sig tar Mathilde på sig allt fler ansvarsområden och ger alltmer av sin tid. Telefonen ringer oavbrutet och brådskande ärenden strömmar in i inkorgen tills hon en morgon kommer till jobbet på akuten och inser att hon har glömt portkoden. Hon går vilse på väg till ICA. När hon till slut går med på att träffa en psykiatriker som sjukskriver henne ställs hon abrupt inför insikten att hon har blivit utbränd och behöver hjälp, en hjälp som inte tycks stå till buds någonstans i Mathildes värld.

Jag känner verkligen för Mathilde när hon desperat famlar efter någon sorts stabilitet i den tillvaro som faller isär runt omkring henne och det slår mig att ingen i hennes inre krets för ett enda ögonblick verkar undra hur hon mår, hur hon känner eller vilka erfarenheter som kan tänkas ligga bakom hennes beteendemönster.

Föräldrarna bleknar till ett par tysta skuggfigurer mot kulisserna. Kollegorna avfärdar henne som svag och självupptagen. Pojkvännen Love är så sluten och tvådimensionell att han inte ens kan ge besked om huruvida han någonsin vill flytta ihop eller ej, medan Mathilde drömmer om barn och en trygg, strukturerad vuxentillvaro. Vännerna tycks mest bli besvikna och irriterade över att hon inte orkar ge dem lika mycket bekräftelse som tidigare och Malik verkar över huvud taget inte förstå vad som har hänt, utan fortsätter obekymrat mala på om sina politiska analyser och juridiska situationer inför vem som än ser ut att orka lyssna.

När världen rämnar och de man trodde sig kunna lita på väljer att slå bort blicken och vända ryggen till är det en tung och ensam uppgift att resa sig ur spillrorna och börja pussla ihop ett helt nytt liv och en ny identitet. En uppgift som kanske kräver sin satmara.

Kommentarer inaktiverade.