Kaffe med mjölk

Dialekten kommer alltid att bryta igenom när vi blir lite för ivriga eller upprörda och vi hajar instinktivt till så fort vi hör hemstaden nämnas under en nyhetssändning. Vi får ofta frågor om var vi kommer ifrån och om vi hade tänkt flytta “hem” igen, även om vissa av oss har haft helt andra hem i 15, 20, 30 år. Min personliga resa från Östersund till Göteborg är emellertid något kortare än den som Tilda i Ella-Maria Nuttis debutroman Kaffe med mjölk har gjort, ända från Gällivare till Stockholm.

Den unga Tilda pluggar juridik, bor i liten men stilren lägenhet och omger sig med idel Instagramvackra, ambitiösa människor med dyra kläder och vanor. Kvar i Gällivare sitter mamma Agneta i ett hus som blivit för stort och en relation som svalnat av. Hon försöker hitta orden och det rätta tillfället för att berätta något av det värsta en mamma kan berätta för sitt barn – att hon har cancer och snart ska dö. Psykologen och väninnan Anneli är eniga, hon måste låta Tilda få veta sanningen. Frågan är bara hur i all världen det ska gå till.

Kontakten mellan mor och dotter har varit ansträngd och vacklande under hela Tildas uppväxt, så när Agneta slutligen ringer dottern och hör sig själv föreslå att hon ska komma ner till Stockholm en helg så sätter det förståeligt nog stor press på dem båda. Tilda städar nitiskt och handlar lite för dyra ingredienser för att kunna laga mat åt sin mamma. Agneta fyller väskan med hjortronsylt, renskav och andra små omsorgsfullt utvalda presenter som andas barndomshemmet och det samiska arvet, klär sig i sina finaste kläder och tar sig med stor möda ombord på nattåget, trots kroppens högljudda protester.

Till skillnad från exempelvis Alex Schulman – en författare som också skrivit relationsromaner där det ömmar och skaver mellan generationerna – låter Nutti mycket förbli outtalat. Hon går aldrig in på detaljer kring vad som egentligen ligger bakom Tildas tunt pulserande irritation, som rätt vad det är mynnar ut i rödglödgade vredesutbrott. Inte heller får vi veta mer än nödvändigt om Agnetas gnagande magkänsla av livslång otillräcklighet och ett liv som inte blev som förväntat. I stället får blickarna, tonfallen och gesterna binda ihop orden, en dramaturgisk konst som Nutti behärskar väl.

På det hela taget är Kaffe med mjölk en alldeles lysande och förtvivlat hjärtskärande relationsroman om stukad norrländsk stolthet, vilsenhet, missriktade välmeningar och om att hitta nya vägar hem.

Nu, om ni ursäktar, ska jag gå och ringa mamma.