Omslag till Horrorstör av Grady Hendrix. Quirk Books.
Horrorstör/Bokea
Ok, är det en roman eller är det en katalog för ett möbelvaruhus? Det är faktiskt inte helt lätt att se spontant och vid en första anblick. Men en andra blick avgör frågan – liksom texten som följer nu också hoppas göra.
Grady Hendrix är en (ganska) konceptuell författare med romaner som My best friends exorcism (i vilken Phil Collins musik spelar en oväntad roll), We sold our souls (om 80-tals hårdrockbandet Dürt Würk och dess gitarrist som två decennier senare befinner sig i ett sorts helvete) och Paperbacks from hell (en fint illustrerad monografi över gammal billig kioskskräck) på sitt samvete. Senaste boken är från i år och heter The Southern Book Club’s Guide to Slaying Vampires (en övernaturlig thriller som kan beskrivas som Stekta gröna tomater möter Dracula). Det borde vara tydligt vid det här laget att det ofta finns mycket humor i skrivandet, och skräck såklart, men först och främst så lyckas Hendrix träffa skärningspunkten mellan kul och bra. Så enkelt kan det vara ibland.
Boken Horrorstör (på engelska 2014 och på svenska 2017 under titeln Bokea – inredning till döds) är utformad som en möbelkatalog, tänk samma format och glansiga papper som en IKEA-katalog. Även inne i boken råder en stark katalogkänsla (men det är alltså en roman) komplett med reklam och annonser för möbler. En möbel per kapitel – möbler som blir, allt eftersom en läser sig framåt, märkligare och obehagligare…
Möbelvaruhuset ORSK upplever (övernaturliga) fenomen så butikschefen Basil, som lever och andas ORSK och kan alla manualer och företagsordspråk utan och innan, och två anställda — Ruth Anne och Amy (vår huvudperson) stannar i varuhuset en natt för att undersöka. Basil är för övrigt övertygad om att det är skurkar och inte spöken som härjar. Och just det! Där varuhuset står fanns för länge sedan ett fängelse styrt av en minst sagt oortodox och brutal fängelsechef.
Horrorstör för vidare traditionen om det hemsökta huset, men tänk mindre på dragiga slott i vagt transsylvaniska berg eller på medelklassfamiljen som nyss köpt huset längst ner på gatan som stått tomt ändå sedan det-där-hände och mer på en lite nyare och lite brutalare tradition som möjligen tar ett avstamp i till exempel Clive Barkers The hellbound heart/Hellraiser. Horrostör är inte lika köttig, och innehåller inga kedjor och krokar, men har samma känsla av kroppsnära skräck.
Det börjar lite småtrevligt, mycket på grund av att karaktärerna är välskrivna och relaterbara, men rusar snabbt fram emot något mycket mycket obehagligt. Vågar också påstå att boken innehåller en scen som kommer så nära en jump scare som det går i bokform.
Det är lätt att bli lite besatt av att läsa Grady Hendrix – har upplevt det själv – men efter en del läsbesattheter så kommer en ut, om inte som en bättre människa, så åtminstone som en mer underhållen människa. Och mer skrämd.
Och det gör Grady Hendrix väldigt bra.
Arbetar som ungdomsbibliotekarie på Dynamo, Stadsbibliotekets avdelning för unga, med bokklubbar, tv-spel och programverksamhet. Läser gärna ungdomsböcker, science fiction och fantasy.
