Omslag till "Hit men inte längre" av Maria Maunsbach. Brombergs förlag.
Hit men inte längre
Ända sedan jag slukade Maria Maunsbachs debutroman ”Bara ha roligt” 2018 har jag växelvis förbannat faktumet att hon inte har skrivit fler böcker och vankat av och an i längtan efter nästa, som jag hela tiden hade på känn skulle komma inom en inte alltför avlägsen framtid.
Precis som Bara ha roligt är Hit men inte längre en mångbottnad relationsroman som kretsar kring makt, begär och självrannsakan. Den trettioettåriga socionomen Margit står och stampar i ett färglöst liv som hon inte längre är säker på att hon själv har valt. Hon känner sig låst såväl i jobbet som i den trygga men stagnerade relationen med sambon Andreas och drömmer sig allt oftare bort till något annat – eller kanske någon annan? Samtliga karaktärer drivs av starka viljor som de helt eller delvis saknar förmåga att kommunicera i vare sig ord eller handling, vilket resulterar i upprepade missförstånd, konflikter och djupgående tvivel.
Romanen ställer viktiga frågor om gränser och framför allt gränslöshet. Var är det nödvändigt att dra gränser för att värna om sig själv? Vilka gränser behöver man ibland utmana för att kunna växa som människa och i vilka lägen måste man respektera och backa inför andras gränser?
