Omslag till Clay av David Almond. Hachette UK.
Clay
David Almond använder få ord – och det blir konst ändå – när han skriver sina mer eller mindre nära realism-böcker för ungdomar. Känslan då jag som vuxen läser är ofta av en svunnen tid, nostalgi alltså – en tid och plats jag inte upplevt men som verkar tidlös och bekant.
Först en mening eller två om Mary Shelleys klassiker från 1818: Viktor Frankenstein skapar en levande varelse av kött och blod med hjälp av galvanism, alltså elektricitet och vetenskap. En fråga en kan ställa sig är vem som är monstret – skaparen eller den skapade. Bra att ha detta i bakhuvudet då en läser Clay.
Herr Almond skriver alltså ekonomiskt och det är svårt att hitta ett onödigt ord. Dialogen är ofta kort vilket bidrar till realismen då vi sällan i vardagen pratar i långa blommiga meningar utan ofta, i sammanhang där vi är trygga, grymtar kort till människor vi känner väl. Betydelsen går fram ändå på något sätt. Så skriver Almond ofta.
I staden Felling, som jag tror ligger nära Newcastle i nordöstra England (fast kan ha fel) bor Davie och Geordie och allt är som det ska tills Stephen Rose dyker upp. Det sägs att hans pappa är död och att mamman sitter på mentalsjukhus och att det var något som hände i prästskolan Stephen tidigare gick i som gjorde att han blev avstängd och flyttad till Felling. Stephen Rose älskar lera och att tillverka figurer i lera. Det går alltså många rykten om Stephen i Felling och ett av dem säger att det är något magiskt med de lerfigurer han tillverkar…
Mobbaren och sorgliga jätten Mouldy är ett problem för många, också för Davie och Geordie – ett problem som Stephen möjligen kan lösa. (Stop!) Men måste pausa här för att inte att säga mycket mer än att David Almond tar en annan väg än Mary Shelleys vetenskapliga då det gäller att skapa liv. Religion och guds existens, eller icke-existens, spelar avgörande roll i Almonds ”realistiska” saga som i grunden handlar om hur en förhåller sig till det en skapat. Och det är där som Mary Shelleys och David Almonds vägar möts igen – i frågan: vem är monstret?
David Almond är prisbelönt (Carnegie medal 1998 och Hans Christian Andersen Award 2010) och skriver för yngre läsare – alltifrån Skellig till A song for Ella Grey (En sång till Ella) och, en personlig favorit, Jackdaw summer (Svarta vingar). Det är ofta vackert och vemodigt men alltid spännande och intressant. David Almond får läsaren att tänka – oavsett hur gammal den som håller i boken är.
Arbetar som ungdomsbibliotekarie på Dynamo, Stadsbibliotekets avdelning för unga, med bokklubbar, tv-spel och programverksamhet. Läser gärna ungdomsböcker, science fiction och fantasy.
