Syskonen
Det våras för den svenska glesbygdsromanen och jag tänker högaktningsfullt avnjuta dem alla som dyra, handgjorda praliner.
I händelsernas centrum står tvillingarna Bror och Maria från Lindholms sjunde roman Skogen, men i Syskonen har hon låtit vrida tillbaka klockan 10-15 år. Den Maria som läsaren får lära känna här är i 50-årsåldern, stark och sammanbiten och bor fortfarande kvar på föräldragården med tillhörande skog. Hon för en ensam men strukturerad tillvaro där dagarna formas av väder, vind och säsongsbetonat gårdsarbete.
Det enda som bryter av mot de inrutade rutinerna är när grannen Görel kommer förbi för att växla några ord eller när ett träd blåser ner över elledningen så att männen från kraftbolaget behöver rycka ut.
I moderns gamla anteckningsbok skriver Maria varsamt ner nyckelord i ett försök att fånga dagarna och årstiderna och nåla fast dem som sköra fjärilar mot bladen. Ibland letar hon sig bakåt, stryker med tummen över sidorna och återkallar korta ljusglimtar av livet som det var innan fadern började glida in i demensdimman. När modern fortfarande levde och brodern klarade av att orientera sig i världen utanför mentalsjukhusets tjocka väggar.
En dag får Maria ett telefonsamtal från sjukhuset som ska komma att ställa hela hennes tillvaro på ända. Avdelningen som Bror har suttit på under de senaste decennierna ska stänga ner och patienterna flyttas till ett sjukhus på annan ort. Maria får veta att Bror därmed har uttryckt en önskan om att få komma ”hem” igen och det blir en stor omställning att möblera om och göra plats i såväl gästrummet som i hjärtats kammare och förmak.
Brodern, som ända sedan tonåren har hemsökts av röster och syner, talar ett eget, sällsamt språk som Maria måste hitta tillbaka till för att kunna börja närma sig honom. Hon förbereder hans måltider, ställer frågor och gör vad hon kan för att locka med honom ut i skogen, där luften är lättare att andas och orden blir överflödiga.
Över lag är språket i Lindholms prosa sparsmakat men effektfullt – inte ett ord yppas i onödan. Handlingen förs framåt i sakta mak med hjälp av årstidernas växling snarare än genom laddade dialoger och dramatiska scener. Syskonen går ut i skogen för att hugga en julgran. Ved kapas, klyvs och staplas. Gräs slås och hässjas. Spruckna tegelpannor byts ut och fasaden målas om. Arbete som på ett självklart sätt gått i arv genom generationerna bringar ordning och skänker tillvaron mål och mening.
När världen utanför smyger sig allt närmare inpå i form av påstridiga sköterskor, husspekulanter och kyrkans kryptiska byråkrater tyr sig syskonen alltmer till varandra för stöd och styrka. Några enstaka, trevande ord och meningar i taget nystar de upp sitt gemensamma barndomsspråk och när Maria en dag blir svårt sjuk är det som att de tillfälligt byter roller och Bror istället blir den beskyddande vårdaren.
Syskonen är en lika enkel som lågmält vacker historia om ett syskonpar som skapar ett eget, slutet ekosystem. Två fåglar som flyger fria i sin bur.
Syskonen finns även att låna som e-bok i appen Libby.