Marias favoriter från 2022

Att vara man

Om ni känner för att läsa en novellsamling kan jag rekommendera Nicole Krauss mycket läsvärda och insiktsfulla bok Att vara man: 

Nicole Krauss debuterade med romanen Man utan minne och fick sitt stora genombrott med Kärlekens historia. I Nicole Krauss senaste bok, novellsamlingen Att vara man, undersöker hon hur minne, tid, olika platser och traditioner och arv formar oss till dom vi är. Hur vi är fångna i historiens nät, men också fria att bryta oss loss. Hon förflyttar oss mellan olika världsdelar och åldrar. Tid och rum flyter samman, när hon belyser kärnan av den mänskliga existensen.  

Autisterna

Autisterna – om kvinnor på spektrat är Clara Törnvalls debutbok.  

Hon skriver: “Jag har alltid vetat att jag är autistisk. Och ändå har jag inte haft en aning.” Boken är inte bara en berättelse om författaren själv, utan hon belyser autism utifrån ett kulturellt och historiskt perspektiv.  

Autisterna är en essä om kvinnor med högfungerande autism och hur samhället har sett på dem som är lite “udda” och annorlunda. Hon vänder och vrider på begreppet om vad som är normalt och beskriver vår tids syn på det som är avvikande. När samhället blir alltmer krävande och komplext, finns det då plats och förståelse för dem som inte följer de gängse normerna?  

Clara Törnvall ger även exempel på författare och filosofer, som man i efterhand tror var autister och belyser hur det genomsyrar deras sätt att tänka och skriva. Vad menade egentligen filosofen Simone Weil med “att älska sig själv som en främling” och varför skrev Emily Dickinson så ofta om havet, utan att ha sett det?  Med sin egen autismutredning att luta sig emot, utforskar Clara Törnvall kvinnor genom historien och hur begreppet autism, har förändrats över tid.  

Min är hämnden

I år upptäckte jag den franska författarinnan Marie NDiaye. 

Marie NDiayes Min är hämnden är en psykologisk thriller som får läsaren att vackla. Maître Susanne är en 42-årig advokat, som en dag får besök av en ny klient, som väcker minnen från det förflutna. Hon tycker sig känna igen mannen från sin barndom. Han ber om hennes hjälp att försvara sin hustru, som just mördat deras tre små barn. Detta är ingen vanlig thriller, utan snarare ett utforskande av en människas inre och ett sökande efter sanning och där minnet ibland kan vara vilseledande. Kan vi lita på det vi upplevt, eller finns det flera sanningar? Vi som läsare kastas fram och tillbaka i tid och rum. Vem är egentligen offer och vem är den skyldige?  

Tre starka kvinnor

Min nyfikenhet har väckts. Jag fortsätter därefter att läsa Marie NDiayes, Tre starka kvinnor från 2009, som vann det prestigefyllda Concourtpriset samma år. Här skildrar hon tre olika kvinnoöden, vars liv vävs samman till en större berättelse om förhållandet mellan individ och samhälle, Europa och Afrika och mellan man och kvinna. De befinner sig i gränslandet mellan en imaginär och verklig värld, mellan västerlandet och Afrika. Vi får här möta tre starka, säregna kvinnor, som även i de svåraste motgångar, håller sina huvuden högt, trots att livet och ödets karga väg försöker slå krokben på dem. Det är något som får mig att sugas in i hennes text och successivt lär jag känna de olika personerna i boken. Marie NDiaye väjer inte för det fula och mindre smickrande egenskaper hos dem hon skildrar. Hon är en mästare på att blottlägga och krypa under huden på dem hon gestaltar och tittar in i de innersta rummen, där inga filter finns. Tre starka kvinnor blev Marie NDiayes stora internationella genombrott.  

Malma station

Alla ni som läst Överlevarna av Alex Schulman, kommer att känna igen er i hans senaste roman Malma station. 

Fem personer åker mot samma slutdestination, Malma station, fast vid olika skeden i livet. Olika berättarröster går igenom minnen från barndomen och händelser som format dem i grunden. Vi kastas likt tåget i olika riktningar framåt och bakåt. Nutid och dåtid flyter samman. Ni som läst Alex Schulmans tidigare romaner kommer att känna igen tematiken. Schulman vänder och vrider på samma minnen, men belyser dem från olika perspektiv. Ett vuxen och ett barnperspektiv. Ett äktenskap som är i upplösning, ett litet barns längtan efter närhet och kärlek. Familjehemligheter som spökar och bara väntar på att uppdagas. Ett stort vemod genomsyrar hela texten. Det är en inre och yttre resa. En urna med aska intar en central plats även i denna roman. Schulman skriver naket om barnets utsatthet, om rädslan att förlora den man älskar och maktlösheten när allt går itu, bit för bit. Med en enkel glasklar prosa leder han oss läsare mot slutstationen.  

Vi dödar Stella

Väggen av den österrikiska författaren Marlen Haushofer var en stor läsupplevelse för mig och en sådan där roman som stannar kvar och finns i ens tankar långt efter att man lagt den ifrån sig. Nu har en nyutgåva av Vi dödar Stella, från 1958, kommit ut på bokförlaget Thorén & Lindskog. Jag fascineras över Haushofers strama kyliga språk, som låter oss ana att det finns så mycket mer mellan raderna och i den underliggande texten. Återigen är det en kvinna i centrum och tematiken är som i många av författarens verk, ensamhet, utanförskap, dubbelmoral och om individens egna ansvar. Hennes verk är präglade av efterkrigstidens Österrike och dess rådande samhällsklimat. Marlen Haushofer var relativt okänd under sin levnadstid, trots ett flertal romaner, noveller och dramer. I efterordet ställer Rebecca Kjellberg sig frågan om inte detta var för att hon var kvinna. Det är först efter sin död på sjuttio-och åttiotalet i och med kvinnorörelsen framväxt, som hon kom att uppmärksammas och Väggen blir något av en modern klassiker. 

Avigt hav

Jag vill avsluta med Avigt hav av Marie Darrieussecq. 

Författaren skriver om migration och utanförskap. Hon ger här ett ansikte åt alla de flyktingar som varje år utför livsfarliga resor över atlanten, för att skapa sig ett bättre liv och uppnå sina drömmer. 

Rose Goyenetche arbetar som psykoanalytiker och är bosatt i Paris. Hon har fått en kryssning i present av sin mamma och är nu på semester på ett stort kryssningsfartyg med sina två barn. Hennes man är hemma eftersom han inte kommer loss från sitt alltmer krävande arbete som fastighetsmäklare. Han dricker för mycket.  

Rosa funderar på om det inte är dags att lämna äktenskapet och gå vidare. Men först ska hon och barnen ha en riktigt välförtjänt semester.   

Inte anar hon att denna resa som andas lyx och flärd, ska förbytas till ett uppvaknande som förändrar hennes vistelse där handlingar och beslut, kan göra skillnad mellan liv och död. Hon bevittnar skrämmande scener när det stora fartyget plötsligt stöter på en båt med flyktingar som är i sjönöd. Kaptenen inleder en räddningsinsats i natten. Livbåtar sänks ner för att få upp de nödställda. 

Marie Darrieussecq ställer frågor om hur den lilla människans enskilda handlingar och val kan påverka andra människors liv och förutsättningar. Det leder i sin tur till större frågor som vår egen skuld och vårt eget ansvar, när vi ställs inför en människa i nöd.   

Vem bär ansvaret för den andre och vem bär ansvaret för en värld som brottas med stora miljöproblem och klimatförändringar? Författaren skriver om det lilla vardagliga, om familjen, relationen till sina barn, om rollen som maka och mamma, men lyfter också berättelsen till ett mer allmänmänskligt perspektiv. 

Romanen väcker många tankar, men jag tar med mig att, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något som gör skillnad. Avigt hav är en bok som jag bär med mig efter avslutad läsning.