Marias bästa lästips 2023

Det har varit många fina läsupplevelser i år och jag har även gjort en del nya bekantskaper, såsom den brasilianske författaren Jeferson Tenório, den brittisk-pakistanska författaren Mohsin Hamid, fransyskan Gaëlle Josse och den argentinska författarinnan Samanta Schweblin. Emma Clines senaste roman Gästen får också vara med bland mina favoriter 2023. Flera av böckerna finns att läsa som e-böcker i appen Libby.

Den siste vite mannen

Jag fick med mig en fantastisk roman på min semester i somras, Den siste vite mannen av den brittisk-pakistanska författaren Mohsin Hamid. Redan de första raderna slår an tonen:

En morgon vaknade Anders, en vit man, och upptäckte att han hade blivit mörkt och omisskännligt brun.

Mohsin Hamid skriver om Anders, en vit man, som aldrig behövt reflektera över sin nationalitet, sitt ursprung, sina rättigheter och privilegier. Så en morgon vaknar han upp och upptäcker att han blivit mörk och att hans hudfärg nu är brun. Anders blir nu starkt medveten om hur andra ser på honom. Allt som tidigare var självklart blir en prövning – en mardröm. En kafkaartad tillvaro tar sin början. Mohsin Hamid lyckas med få ord träffa mitt i prick, både vad det gäller samhällsyttringar och känsloyttringar. Det här är inte bara en roman om vår samtid och den polarisering och det utanförskap som växer sig allt starkare. Det är också en roman om kärleken mellan två älskande och mellan föräldrar och barn.

En oändlig väntan

En oändlig väntan skriven av den franska författarinnan Gaëlle Josse, tar oss med till efterkrigstidens Bretagne. Till ett litet samhälle vid Atlantkusten. Det är ett kargt och blåsigt landskap som målas upp, som en kuliss och en avspegling av de starka känslor som stormar inom Anne. Anne som står och väntar på sin son, på en klippa vid havet, kväll efter kväll. Hela hennes blodomlopp pulserar av längtan efter sonen som dröjer sig kvar ute till sjöss. Efter ett våldsamt gräl mellan honom och styvfadern lämnar han föräldrahemmet. Utan ett ord till avsked lämnar han sin mor, som dag efter dag blir alltmer förkrossad och uppslukad av sin längtan.

Hon drömmer om sonens återkomst, då hon ska ställa till med en stor festmåltid. Hon planerar varje maträtt in i minsta detalj. I sina drömmer fantiserar hon om den stora dagen, sonens återkomst – men dagarna går och hoppet börjar övergå i ren förtvivlan. Det märks att Gaëlle Josse började som poet. Språket är magiskt vackert. Trots allt det mörka känns berättelsen bedövande vacker. Romanens beskrivning av en mors kärlek till sin son, upphöjs till ren poesi – om längtan och väntan och vad den kan göra med oss.

Sju tomma hus

Novellsamlingen Sju tomma hus av den argentinska författarinnan Samanta Schweblin består av korta berättelser om människor som befinner sig i olika livssituationer och skeden i sitt liv där det vardagliga är på glid. Personerna i novellerna är vilsna och trevar sig fram för att hitta rätt. Jag tycker mycket om hennes vardagsrealism med ett stänk av magi och vemod.

Samanta Schweblin är född i Buenos Aires, men bor sedan tio år i Berlin. På svenska finns hennes tidigare översatta romaner Räddningsavstånd och Kentukis. Hon har blivit översatt till närmare 40 språk. Sju tomma hus fick Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och National Book Award för bästa översatta bok i USA 2022.

Hudens avigsida

Hudens avigsida av den brasilianske författaren Jeferson Tenório är en stark berättelse om hur det är att växa upp i ett land som är präglat av fattigdom och rasism. Det blir ett smärtsamt uppvaknande när den unge Pedro inser hudfärgens betydelse för ens plats i världen.

Det är nödvändigt att bevara avigsidan, sa du till mig. Att bevara det som ingen ser. För efter ett tag tränger hudfärgen igenom kroppen och bestämmer vårt sätt att vara i världen.

Hudens avigsida är också en far och son-skildring. Pedro återskapar olika minnesbilder från sin far Henriques liv. Allt pekar mot den ödesdigra dagen då han för sista gången blir stoppad av en polis på grund av sin hudfärg. Det här är en bok som verkligen berör på djupet. Romanen tilldelades Brasiliens största litteraturpris Premio Jabuti 2021.

Gästen

I sin senaste roman Gästen skriver Emma Cline återigen om samhällets hierarkier och hur klass och kön styr och befäster vår plats i livet och hur vi förväntas agera gentemot varandra. Hon är en mästare på att beskriva unga kvinnors längtan efter att bli sedda och bekräftade. Om vår tids identitetssökande och flytande tillstånd av hopplöshet och längtan efter någonting bättre och vackrare. Trots den krassa verkligheten som målas upp känns texten ändå lättläst och höjs upp av Emma Clines fingertoppskänsla för vår tids problematik och hennes förmåga att tränga djupt ner i karaktärerna med sin psykologiska skärpa.

Sommaren som går mot sitt slut är varm och het. Alex befinner sig i en stor vacker villa i Long Island som ägs av hennes betydligt äldre pojkvän Simon. Hon har just vaknat efter gårdagens fest, där något gick snett. Hon lyckades inte leva upp till Simons förväntningar. Alex är en överlevare. Hon läser snabbt av miljöer och människor och hur hon ska ta sig in i olika sammanhang. Hon är den objudna gästen, som passerar in på fester och på lyxiga beachklubbar utan passerkort eller inbjudan. Alex använder sin kvinnlighet för att förföra och charma sin omgivning och för att få det hon vill ha.

Det här är en roman om makt, pengar och överlevnad. Om att utnyttja andra för att nå sina mål, men också att låta sig utnyttjas av samma anledning.