Intervju med en nybliven hundraåring

Hej Lilly! Stort grattis i efterskott på 100-årsdagen. Hur firade du?

Mina tre söner och deras fruar hade ordnat väldigt, väldigt fint. Det var 60 vuxna personer och tio barn, och släktingar som man inte träffar så ofta, som hade rest långt. Det var fullt hus hela dagen. Jag kunde inte se men jag hörde genom skratt och prat att alla tyckte det var roligt.

Vill du berätta lite om ditt liv?

Jag kommer från början från ett torp på landet utanför Falkenberg. Torpet ägdes av en godsägare. Jag är uppvuxen i ett mycket, mycket enkelt och fattigt hem, där mamma och pappa alltid arbetade. Vi var sju barn i en enrumslägenhet.

Man skulle gå upp tidigt på morgonen och man skulle sköta sig, och man skulle lägga sig tidigt. I mitt hem hade vi inte elektriskt ljus, utan man hade fotogenlampa, och under kriget var det ransonering av allting. Men min barndom och uppväxt har varit bra, och även mina syskons.

Jag har åtta barnbarnsbarn och åtta barnbarn. Jag har ett nästan nyfött barnbarnsbarn. När man sitter som jag gör nu, så får man säga att jag har haft ett fantastiskt liv, men både misstag och bra saker. Jag har haft tur i livet.

Hur länge har du lyssnat på talböcker?

Talböcker har jag lyssnat på sen ungefär sju-åtta år tillbaka. Det var då jag förlorade synen helt. Förr såg jag bara på ett öga, och även med ett öga så kunde jag läsa vanliga böcker. Men när jag förlorade det helt också, då blev det svart. Och det är förfärligt. Man vänjer sig aldrig vid det. Men det går ändå, och detta med talböcker det är en av de bästa sakerna som har uppfunnits för oss som är blinda.

Jag kan se skuggor, när det är lite ljusare. Nu blev det lite ljusare tycker jag?

Ja, det har slutat regna nu. Himlen har öppnat sig lite.

Så jag kan se skuggor. Annars är det kolsvart. Jag vet var stolar står, och var till exempel den byrån är. Man lär sig var man har möblerna och då hittar man. Annars ser man skuggor. Så det går att leva som blind också – man klagar och man gnäller och så blir man glad igen så småningom.

Läste du mycket innan du förlorade synen?

Ja, jag läste väldigt mycket. Och i förrgår så avslutade jag boken om Sven Stolpe och Olof Lagercrantz och hans Karin. Vilket liv de levde. Just nu har jag börjat med Selma Lagerlöfs memoarer, som Anna-Karin Palm har skrivit. Den är på 700 sidor!

Ja, det var jag som skickade den till dig…

[Skratt] Ja, den har jag bara läst lite om, men det blir spännande, och den kommer vara några dagar. Och då är det lugnt för mig, när jag har bra böcker.

Hur tror du det kommer sig att du har blivit en så pigg 100-åring? Har du några tips?

Det vet jag inte. Jag har levt som vanliga människor. Jag har inte rökt, men jag vet hur det är att röka för jag har smakat av nyfikenhet. Även en cigarr har jag smakat på. Hur det känns.

Nu har jag börjat med något nytt. För några veckor sedan fick jag en TV, så jag lyssnar på rapport varje dag, och vid rapporten vill jag ha det lite festligt. Så jag har ordnat så att personalen ser till att jag har en skål med chips och en skål med druvor eller frukt, och mitt i allt detta ett glas vin. Så nästan varje kväll står det vid TV:n när rapport börjar. Och så sitter jag där och tycker att ingen har det så bra som jag.

Läs även inlägget “Bibliotekarien där ansåg att jag läst flest böcker i hela Lysekil”.