
Omslag till boken "Människosonen" av Jean-Baptiste Del Amo. Albert Bonniers förlag.
Människosonen
Som läsare känner man ett stigande obehag, grundat i det lågmälda hot om våld som fadern utsöndrar. “Nu kommer ingen kunna hitta dem”, tänker man.
Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet.
Denna dramatiska princip kallas för Tjechovs gevär och handlar om att varje element i en berättelse måste finnas där av en anledning, annars kan det lika gärna avlägsnas.
I Jean-Baptiste Del Amos roman Människosonen presenteras tidigt ett vapen för läsaren, i en scen där en far lär en alldeles för ung son att skjuta. En stor del av läsningen av denna knivskarpa bok handlar om att gruva sig inför det som komma skall. Men också om att hoppas att det ändå ska sluta bra… för så funkar vi människor, antar jag.Berättelsen inleds med en familj i en bil på väg någonstans. Fadern kör, bredvid honom sitter modern och i baksätet ligger en pojke och dåsar. Han är nio år. Fadern har nyligen återvänt till familjen efter sex års frånvaro, och det är hans avsikt att återupprätta sin status som mannen i huset.
Bilfärden går upp längs med bergen. När vägen inte längre är framkomlig stannar de, tar ut packningen och täcker över bilen med en kamouflagemönstrad presenning. Som läsare känner man ett stigande obehag, grundat i det lågmälda hot om våld som fadern utsöndrar. “Nu kommer ingen kunna hitta dem”, tänker man.
De fortsätter till fots med tung packning. Husen och ladorna längs vägen är alla fallfärdiga och övergivna. Så kommer de fram till ett av alla dessa sorgliga hus: “Les Roches”, presenterar fadern stolt deras nya hem. Modern skakar på huvudet och den känslige sonen tar in platsens kylighet. Men ingen vågar protestera.
Han lägger handen mot moderns kind, låter den glida längs käkbenet och fattar tag om hennes haka med fingrarna:
– Vi kommer att trivas.
Hon lägger sin hand över hans. Hon lyfter blicken, ser honom i ögonen och säger:
– Jag önskar bara att du kunde bli kvitt den där vreden, det är som om du har en skugga över dig hela tiden.
I Les Roches byggs någon slags vardag upp trots allt. Sonen, eller Pojken, blir allt mer hemmastadd i naturen och bland djuren, något som ofta skildras med ett mycket vackert språk. Samtidigt stiger obehaget inom familjen: fadern berättar för sin unge son att modern är gravid med en annan man som hon träffat under faderns långa frånvaro. Han är oförsonligt bitter över detta, och kräver sin sons absoluta lojalitet i situationen. Han berättar också om sin egen far, som även han isolerade sig i Les Roches, och dog ensam och utom sig.
Jag kanske inte borde berätta allt det här för dig. Det jag vill säga är bara att jag med tiden fattat att jag också hade mina fel och brister, jag var långtifrån perfekt och att det är lätt hänt att tappa greppet. Visst var han en gammal skitstövel, men han hade fått ta en del smällar också. Och det finns inget värre än en sårad man.
Det här är en bok som handlar om nedärvda sår, i synnerhet mannens sårade stolthet. Kan nästa generation – den unge sonen – göra sig fri från detta våldsamma arv? Som läsare hoppas vi in i det sista.
Jean-Baptise Del Amo föddes i Toulouse 1981 och vann Frankrikes finaste litteraturpris, Le Prix Goncourt, för sin debutroman Une éducation libertine.
Människosonen är översatt av Marianne Tufvesson. Romanen finns även som e-bok i appen Libby.