Inte lätt att vara man

Inte sällan arbetande inom medie- eller kulturbranschen. Författaren jobbar föga förvånande själv på ett bokförlag.

Gulliksen fortsätter i sin nya roman Bli snäll igen att brottas med mansrollen på ett sätt som vi vanligtvis förknippar med kvinnliga författare. 

Inledningen är av det dråpliga slaget. Henning gör entré på kontoret svidad i nyinköpt smårandig kostym med tillhörande kortbyxor, som blottar hans håriga ben. Pricken över i är ett par breda “Musse pigg-skor”. Den nya kostymen väcker uppseende och gör något med hur han blir betraktad, tycker han. 

Samma dag får Henning sparken från jobbet, efter att ha blivit anklagad för att ha tafsat på en manlig kund. Själv tror han att han hamnat i någon slags livskris.

När Henning analyserar sitt liv väller minnena fram, mer eller mindre smärtsamma. Flickvännerna har avlöst varandra i hans liv; Heidi, Ida, Johanna, Hildegun, Lisbet och Rannveig. Hennings förhållanden tycks genomgående ha varit mer eller mindre slumpmässiga. I stället för att ta tag i det som skaver i en relation, börjar han på nytt med någon annan. 

Henning påminner om Hans i Se på oss nu (2018). Han är ömhetstörstande, känslig – för att inte säga överkänslig och mer än lovligt självupptagen. De har båda förmåga att gång efter annan hamna i de mest bisarra intima situationer. 

Som när Hans på en bröllopsfest bistår sin bordsgranne på en handikapptoalett, då hon drabbas av  mjölkstockning. Han inleder senare en affär med kvinnan, trots att han egentligen inte ens tycker om henne. 

Henning kommer till insikt om att kvinnor är ett avslutat kapitel. Han trånar i stället efter mäns beundran, vill hitta en man att leva med och börjar trevande göra sonderingar i den riktningen. 

Jag uppskattar att Gulliksen beskriver åldrande utan att linda in det. Hans i Se på oss nu upptäcker att han till sin förvåning uppskattar sin frus dubbelhaka och alltmer manliga ansikte.

När jag får frågan om jag tyckte om Geir Gulliksens senaste roman blir jag lite ställd. Svaret är ja, men Gulliksens gubbar är ju nu en gång som de är, enerverande och självupptagna så man baxnar.

Det är kanske ingen direkt uppiggande läsning, men inte desto mindre mycket underhållande, ömsint skrivet på något vis och allt emellanåt tänkvärt. 

Finns både som e-böcker och vanliga traditionella.