Fröken Furukura mår faktiskt riktigt bra

Hon är 36 år och har aldrig haft någon pojkvän. Hennes umgängeskrets är mycket begränsad och trots universitetsstudier är hon fortfarande timanställd i en närbutik. Där har hon nu jobbat i arton år. Hennes namn är Keiko Furukura.

Den japanska författaren Sayaka Murata har skrivit en roman som är både lite dråplig och samtidigt mycket allvarlig. Murata tar upp en hel del aspekter av samspelet mellan oss människor. Vad är egentligen normalt beteende? Hur ser vi på människor som är avvikande? Vilka livsval är accepterade i samhället?

Tidigare, när romanen kom ut på engelska, har vi skrivit om den här romanen på bloggen, men nu finns boken glädjande nog också på svenska. Och det är verkligen en bok att rekommendera nu inför sommarens (måhända) efterlängtade ledighet.

I Muratas roman får vi lära känna en högst speciell person, Keiko. Redan som barn kom hon att uppfattas som lite udda. Hennes kärleksfulla familj tar med henne till en psykolog men inte blir det så mycket bättre av det. Föräldrarna uppmanas att vaka försiktigt över henne och överösa henne med ännu mer kärlek. I vuxen ålder har hon också en hel del svårigheter att riktigt passa in i alla de sammanhang som livet bjuder. Men det tycks ändå som det är på sin arbetsplats som hon verkligen kommer till sin rätt. Själv känner hon sig pånyttfödd efter sin första dag i närbutiken. Uttryckt med hennes egna ord:

”Helt säkert var detta min födelse som en normal del i världens maskineri.”

I romanen ställs Keikos liv på ända den dag då den jämnårige Shiraha dyker upp i närbutiken. Keiko utses att vara mentor åt denne opålitlige, slarvige och helt hopplöse unge man som ska lära sig jobbet i affären. I detta möte uppstår en hel del situationer som får Keikos liv i gungning.

Romanen är alls inte förutsägbar, vilket jag verkligen uppskattar. Keiko står verkligen upp för den hon är, men vägen dit är naturligtvis inte helt lätt. Hon inser till slut att hon blev butiksbiträde eftersom det fanns en manual att gå efter. Hon inser också att hon inte har någon aning om hur hon ska göra för att bli en så kallad ”normal” människa utanför en manual.

Läs en lite annorlunda roman, Hur mår fröken Fukura? som sätter fokus på frågeställningar som det kanske inte alltid pratas högt om.