Ett boktips på minnesdagen för förintelsens offer den 27 januari 2020

Ulrich Alexander Boschwitz (1915-1942) lyckades tillsammans med sin mor ta sig ut ur Nazityskland efter Nürnberglagarnas införande 1935, då judarna blev av med sina tyska medborgarskap. Första anhalten var Sverige. Mor och son flyttade därefter vidare till Norge, Frankrike och Belgien. I Storbritannien internerades de i egenskap av tyskar i läger, i Ulrich Boschwitz fall i Australien. 1942 släpptes han åter fri. På väg tillbaka till England omkom Boschwitz, då han tillsammans med övriga 361 passagerare ombord på fartyget “Abosso” torpederades av en tysk ubåt.

Resenären gavs ut under pseudonym på engelska redan 1939. 80 år senare får en tysk förläggare höra talas om romanen och ser till att den når den tyska allmänheten 2018 i en välkommen bearbetad nyutgåva. Nyligen har boken också kommit på svenska i prima översättning av Jens Ahlberg.

Gradvis drogs tumskruvarna åt för den judiska befolkningen i det Tredje riket under 1930-talet; en lång rad förordningar och förbud tillkom allt eftersom. Efter Kristallnatten i november 1938, då synagogor stacks i brand, judisk egendom plundrades och judar misshandlades och mördades, kunde ingen längre blunda för det som skedde. Det blev samtidigt allt svårare för judar att få visum till övriga europeiska länder jämte Nord- och Sydamerika. Den som lyckades slinka ut fick endast medföra en struntsumma.

Otto Silbermann, hjälten i Ulrich Alexander Boschwitz nervpirrande roman Resenären, hör till dem som tas på sängen av händelseutvecklingen. I egenskap av assimilerad jude och förmögen affärsman i Berlin har han känt sig oantastlig. Silbermann är därtill gift med en arisk kvinna vid namn Elfride.

Ryktet sprids att man arresterar judar till höger och vänster och när nazisterna bankar på dörren flyr Silbermann hals över huvud via köksingången.

Över en natt befinner sig Otto Silbermann på flykt i fiendeland. Stämningen är närmast att beskriva som kafkaartad. Hjälten hukar i skuggan, noga med att inte dra uppmärksamhet till sin person. Lyckligtvis har han inga typiskt judiska anletsdrag. Sina judiska vänner undviker herr Silbermann av rädsla för att de ska misstänkliggöra honom. Hans hustru tar sin tillflykt till sin bror, som är partimedlem. Men trots att Silbermann varit svågern behjälplig med ett lån tidigare, vägrar denne hårdnackat att bistå honom.

I sin hatt och ytterrock, hukande bakom en tidning eller en bok, reser Otto Silbermann med tåg, planlöst kors och tvärs över Tyskland. I portföljen döljer han hela sin resterande förmögenhet på 40.000 mark, fast han förstås bara fått ut en bråkdel av värdet på sina tillgångar.

Silbermann stöter på medresenärer av alla de slag; partimedlemmar, medlöpare, fega, brutala, rädda, medkännande, hjälpsamma, likgiltiga och så vidare. Vid ett tillfälle lyckas han korsa gränsen till Belgien, bara för att bli eskorterad tillbaka av den belgiska gränspolisen. Mitt i allt elände blir han en smula betagen i en dam, som han råkar dela kupé med.

I takt med att hans tillvaro förefaller mer och mer absurd och obegriplig, blir herr Silbermann allt mer förvirrad. Ensamheten och förnedringen är slutligen total.

Det är inte varje dag man träffar på en roman som denna. En drabbande pärla, svart och absurd, som får ens hjärta att blöda.

Låna och läs!