Boktips, Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "You Think it I'll Say it" av Curtis Sittenfeld. Random house.

Bitska noveller på engelska

Publicerat 23 september 2018 | Av |

Två av mina absoluta favoritförfattare har märkligt nog skrivit varsin novellsamling ungefär samtidigt! Bitskt, roligt, tragiskt.

Curtis Sittenfeld är nog mest känd för sin bok Presidentens hustru, en roman om Laura Bush i något förklädd form. I nya novellsamlingen You Think it, I’ll Say it kretsar de flesta berättelserna kring liknande kvinnor. De är runt 30 eller 40, gifta eller frånskilda, välutbildade och ofta framgångsrika. Det är kvinnor som undrar över vilka de har blivit och vilka de en gång var.

Det är berättelsen om en kvinna som träffar på sin gamla mobbare på smekmånaden, den nyseparerade akademikern som hamnar i säng med en yngre taxichaufför. En överentusiastisk volontär på ett stödboende för kvinnor och barn, en uttråkad mamma som återupptäcker sitt yngre jag med en annan uttråkad förälder, och tror sig vara förälskad.

Det jag tycker mest om med Sittenfeld är hennes förmåga att skildra människor på ett osmickrande sätt. Personerna hon skildrar är ofta småaktiga, så mycket av deras liv går ut på att prata illa om andra, att reta sig och avsky. Karaktärerna är mästare på att hitta människors svaga punkter och författaren själv är mästare på att hitta sina karaktärers. Obehagligt och fångande på samma gång.

Det här är något så ovanligt som en novellsamling som är svår att lägga ifrån sig. Jag hade med boken på semester efter att ha nogsamt sparat den och fick lägga band på mig för att inte svepa hela redan på flyget.

Lionel Shriver får ändå Sittenfeld att verka som en snäll sagotant. I Shrivers värld finns inte mycket av godhet eller empati. Kanske minns ni Vi måste tala om Kevin, där en mamma till en skolskjutare ger sitt försvarstal.

Property handlar om ägande i olika former: att äga pengar, hus, en annan människa.

Första novellen är i princip en kortroman (och har tidigare publicerats som fristående). Om två vänner sen 25 år, ”Baba” och ”Frisk”. De spelar tennis ihop tre gånger i veckan och har till och med gett varandra fåniga smeknamn. Men så träffar Baba en kvinna och vill gifta sig. Flickvännens villkor blir att avsluta vänskapen med Frisk. Här skulle nog många andra författare välja att låta vänskapen segra i någon form, men, utan att säga för mycket, får vi här se prov på precis hur lite mänskliga relationer kan betyda. Efter en så nattsvart början blir jag som läsare oerhört förvånad när nästa novell är, i alla fall med Shriver-mått, en gullig rom-com historia om en nybliven änka och en surmulen granne. 

Och det fortsätter i samma stil. Några noveller är lättsamma och hoppfulla, men de flesta blottlägger människans mest själviska sidor, i långa fascinerande meningar där varje ord är noga uttänkt.

Tyvärr är ingen av böckerna översatt till svenska än och speciellt Shriver tjänar på att man då och då slår upp ett ord man inte förstår.

Men det är så värt det!

 

 

Kommentarer inaktiverade.