Barnsligt att vara vuxen
Lille prinsen är en bok att läsa flera gånger i sitt liv. För varje läsning öppnar sig nya perspektiv. Beroende på vilken ålder man är i och var man befinner sig i livet, styrs läsupplevelsen åt olika håll. Vi är alla med och skriver den här boken tillsammans.
Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry gavs ut på 1940-talet och har översatts till över 180 olika språk. Det är en av historiens mest framgångsrika böcker och den har omarbetats till teater, opera, film och musikal.
En ensam flygare tvingas nödlanda i Saharas öken. Medan han försöker reparera flygplanets motor dyker en märklig liten pojke upp och håller flygaren sällskap i öknen. Pojken kommer från en annan värld, planeten B 612, och varje dag får flygaren veta lite mer om pojkens resa till jorden och hur det ser ut på hans hemplanet samt de människor han träffat på färden. Flygaren får höra om kungen som försöker befalla över vad som redan kommer att ske, om en högfärdig människa som inte kan höra annat än komplimanger, och om affärsmannen som tror han äger stjärnorna.
Barnlitteratur och science fiction är genrer som mer än andra förlitar sig på läsarens egen fantasi. Sciencefictionförfattaren kan måla upp fantastiska världar och osannolika scenarion i avlägsna galaxer, men samtidigt inser författaren att läsaren kommer att använda sin fantasi och bearbeta vad texten kan säga oss om vår egen värld här och nu.
En bra barnboksförfattare vet att barnet kommer att fylla i de medvetna tomrummen med sin fantasi för att göra boken levande. En bättre barnboksförfattare gör boken åskådlig även för en vuxen läsare genom att införa en nivå som barnet kanske inte medvetet förstår, en nivå avsedd endast för de vuxna. För en mästerlig barnboksförfattare är dessa två nivåer totalt oskiljaktiga och kan omöjligen separeras ifrån varandra. Antoine de Saint-Exupéry är just en sådan mästerlig författare.
Lille prinsen är en bok att läsa flera gånger i sitt liv. För varje läsning öppnar sig nya perspektiv. Beroende på vilken ålder man är i och var man befinner sig i livet, styrs läsupplevelsen åt olika håll. Vi är alla med och skriver den här boken tillsammans. När jag som liten fick Lille prinsen av min mamma grät jag lite varje gång jag läste sista sidan. Det gör jag inte nu. Men det kanske jag borde göra.
Idag läser jag Lille prinsen mer som en liknelse över förlusten av barndomen, än som en berättelse om en förlorad pojke. Han som så envist ber om en lammteckning, som inte svarar på frågor, som är så naiv men ändå så klok – kanske förkroppsligar han själva barndomen. Är det därför flygaren blir så ledsen och bedrövad när den lille prinsen fattas honom, och är det därför han uppmanar läsaren att hålla utkik efter pojken. Kanske är det en uppmaning till oss alla att inte sluta vara barn. Att vara vuxen är ju ändå så himla barnsligt.
Jag undrar hur jag kommer att läsa Lille prinsen om tio år? Om trettio år?
”Om du säger till de stora: ’Jag har sett ett vackert hus av skärt tegel med pelargonier i fönstren och duvor på taket…’, så kan de inte tänka sig hur huset ser ut. Man måste säga till dem: ’Jag har sett ett hus som kostar hundra tusen.’ Då ropar de: ’Åh, så vackert!’”
3 svar till “Barnsligt att vara vuxen”
Ja, daniel
tråkig bok som romantiserar det förflutnaoch det ”naturliga” en bok som handlar om den vita västerlänska medelklassmannens mediokra livskris
föga intressant
fattar inte vad du menar. boken är ju skitbra!
Jäpp, boken blir inte dålig av att du inte kan uppskatta den, på samma sätt som Shakespeares mästerverk inte blir sämre av att skolelever tycker han är tråkig.