Detalj ur omslaget till "When God was a Rabbit". Headline review förlag.
When God Was a Rabbit
En berättelse om två syskon, barndom, vänner och familj. De traumatiska händelserna och de små ögonblicken, att leva och att dö och kärleken mellan människor. Den här romanen lever kvar i minnet.
En del böcker talar till en. De vet exakt hur de ska göra för att få dig att gråta, att skratta och sucka av igenkännande. En del böcker griper tag i själen och man tänker att detta är livet. De behöver inte vara mästerverk eller oklanderligt skrivna böcker av erfarna författare.
Ibland är de ofullkomliga, får ljummen kritik i tidningarna och går obemärkta förbi den stora massan. Men de är perfekta för dig, de skapar en känsla nere i maggropen och du vet att du aldrig kommer att släppa taget om dem.
För mig är When God Was a Rabbit av Sarah Winman en sådan bok. Den handlar om något så enkelt som en bror och en syster, deras barndom och deras vuxna liv. Den handlar om allt och ingenting, en familj, en kanin, livet, döden, att älska och att hata, att glömma och att minnas.
Det är så lätt att känna igen sig i karaktärerna, deras känslor och deras reaktioner. De känner sånt som inte alltid är okej att känna. De är arga när de egentligen borde vara tacksamma, de ältar saker de borde glömma och de glömmer saker de borde älta. De är imperfekta och de är mänskliga.
When God Was a Rabbit är en bok som ger mig hopp om världen och om människor, den påminner mig om godheten och medkänslan i främlingar. Jag tappade räkningen på alla de gånger jag grät när jag läste den här boken.
