Surrealism och mardrömmar

Twin Peaks är, som allt annat av David Lynch, konstig. Riktigt konstig, och det krävs nästan en medfödd förmåga att alltid acceptera det konstiga för att älska den här serien. Det är surrealistiskt och mardrömslikt, röda draperier och donuts. Den tryckande stämningen och känslan att något ondskefullt lurar i skogarna (BOB!) varvas med mys med Agent Cooper. Han är ungefär den bästa karaktären som någonsin skapats och går runt i stärkt trenchcoat, bakåtkammat hår och tar sitt kaffe ”black as midnight on a moonless night”.

Lynch har även gjort en så kallad prequel, filmen Fire Walk With Me som visar de sista dagarna innan Laura Palmer mördas. Det kan vara bra att nämna kanske, att Twin Peaks handlar, i alla fall på ytan, om utredningen av mordet på den helylle tonårstjejen Laura Palmer. I Twin Peaks får vi inte lära känna Laura särskilt bra, och där hjälper filmen till.

Det är en djupdykning i Lauras psyke, och det är fullkomligt nattsvart. Om man, liksom jag, efter serien fångas och fascineras av Lauras mörker och hemligheter så rekommenderar jag verkligen filmen, även om det mysiga i Twin Peaks helt är borta och allt som lämnas kvar är mörker.

Mitt sista David Lynch-tips är filmen Wild at Heart med Laura Dern och Nicolas Cage. Lula och Sailor är dödskära i varandra, och flyr från Lulas galna och överbeskyddande mamma. De ger sig av i bilen och beblandar sig i våldsamheter och brott på vägen. Det är lite road trip-film, lite brottsfilm och ganska mycket Trollkarlen från Oz. Det jag älskar med Wild at Heart är intensiteten och passionen, den är ständigt brinnande och Sailor och Lula kämpar för sin kärlek i deras mycket våldsamma värld.