Skönlitteratur
Detalj ur omslaget till "sånt jag berättar för Allah". Ordfront förlag.

Detalj ur omslaget till "sånt jag berättar för Allah". Ordfront förlag.

Sånt jag berättar för Allah

Publicerat 5 september 2011 | Av |

I Saphia Azzeddines roman ”Sånt jag berättar för Allah” landar man direkt i en liten byhåla i de nordafrikanska bergen.

Med några få meningar dras man in i en atmosfär av medeltida tankeklimat, religiöst hyckleri och manligt slentrianmässigt våld.

Jbara är en vacker 16-årig herdeflicka, helt omedveten om sin skönhet. Det hon vill veta om livet måste hon själv ta reda på och allt är haram för en flicka; det vill säga synd. Livet är i vilket fall så eländigt, så att sälja sin kropp till grannpojken för en flaska yoghurt och chokladkex gör varken till eller från. Att man kan bli gravid faller henne inte in – men en dag börjar magen växa. Jbara blir utsparkad från sin familj och tar bussen till nästa stad, där hon föder sitt barn på en ödetomt. Sedan vandrar hon bort från barnet utan att vända sig om.

Mot sexuella tjänster får hon ett kyffigt rum och arbete som diskerska, för att sedan jobba som husa i en välbeställd familj. Genast börjar sonen i familjen att utnyttja henne och hon lider av känslan att inte betyda något för någon. En tjänsteflicka är absolut ingen – kanske kan hon bli hågkommen om hon av en tillfällighet råkar befinna sig i närheten med sina hushållsgöromål då ett foto tas?

Men nu börjar hon också på allvar förstå värdet av innehållet i den rosa resväska som tillhört en amerikansk turist, och som slängdes av från en buss när hon vallade sina får. Den tog hon naturligtvis med sig till sitt nya liv.  Varför låta sig utnyttjas gratis, när hon kan ta betalt?  Långsamt går det upp för henne när hon speglar sig i sin lilla rostiga fickspegel, att skönhet är en tillgång som hon kan spela ut mot männen. Innehållet i väskan passar henne precis!  Här finns märkesjeans, kjolar, paljettoppar och stringtrosor. Nu sker en förvandling och hon är inte längre den lilla byflickan, utan åtrådd och eftertraktad. En stenrik oljeshejk får ögonen på Jbara och som lyxprostituerad skäms hon inte för sin nya identitet.

Men snart rasar allt samman och Jbara hamnar i fängelse. Oljeshejken går naturligtvis fri och lägger inte två strån i kors för att få ut henne därifrån.

Boken är skriven i ett rasande tempo, som en monolog med Allah som lyssnare. Det är roligt, fräckt och osentimentalt.  Särskilt uppfriskande är uppgörelsen med det religiösa hyckleriet och med de uppblåsta och korkade männen.  Hennes egen växande kärlek till Allah får allt fler facetter och hon börjar förstå Guds verkliga väsen.  Eller som hon själv säger:

” Gott och ont finns inte. Det är Du alldeles för raffinerad för. Du är bara nyanser Allah, och det är därför jag älskar dig.”

Låna boken Sånt jag berättar för Allah hos oss på Stadsbiblioteket Göteborg!