Skönlitteratur

Påskekrim: Easy Rawlins

Publicerat 26 mars 2016 | Av |

Första gången jag läste någon av Walter Mosleys böcker om privatdetektiven Easy Rawlins var när jag höll på med min litteraturuppsats om Sara Lidmans Jernbaneepos.

Jag var vid denna tidpunkt väldigt, väldigt trött på Didrik och de andra byborna från x-träsk. Att lämna 1800-talets inlandssverige och landa i 4o-talets Los Angeles var ett perfekt avbrott.

Det är i Djävul i blå klänning som vi för första gången får möta Easy Rawlins, en afromamerikansk krigsveteran. Han har nyligen kommit tillbaks från andra världskrigets Europa och precis blivit av med sitt jobb. Han är i desperat behov av pengar för att kunna behålla sin bostad. Genom en bekant kommer han i kontakt med en man som vill att han letar upp en försvunnen kvinna. Och så är jakten igång. Det här är en bok som är skriven i klassisk noir-stil med en fantastisk intrig och upplösning som jag inte vill avslöja mer av här.

Intrigerna i Mosleys följande böcker om Easy Rawlins är inte fullt så bra (möjligtvis med Vit fjäril som undantag). Behållningen är istället Mosleys mat- och miljöbeskrivningar. Det är främst Los Angeles och södern som står i fokus. Om Ian Rankin och andra deckarförfattare gräver ner sig i whiskeykanon så är det mexikansk och creolsk mat som är Mosleys signum. Det är svårt att inte bli sugen på att både äta och testa att laga flera av maträtterna. Framförallt så är dock den största behållningen av att läsa Mosley hans fantastiska skildring av uppbyggnaden av ett mindre rassegregerat USA, där människor trots djup fattigdom och misär klarar sig tack vare stark sammanhållning. Det är också uppfriskande att Mosley belyser såväl ras som klassfrågor med fingertoppskänsla, inget är förenklat svart eller vitt.