Skönlitteratur

Foto: Valeer Vandenbosch.

Vem hör när slottet faller

Publicerat 26 april 2010 | Av |

Tarjei Vesaas. Namnet låter urtråkigt. Hans privatliv var ospännande. Gift med samma kvinna i nästan 40 år. Bodde ute i skogen. En stillsam farbror. Att han var norsk gör honom inte mer rafflande direkt. Men han skrev bländande ömsint litteratur om betydelsefulla ämnen.

Isslottet av Tarjei Vesaas handlar om Siss och Unn, två unga flickor som går i samma skola. Siss är populär och har bott i bygden i hela sitt liv, medan Unn är den skygga och blyga nykomlingen. Mellan dessa två uppstår ett ömt och mystiskt förhållande. När Siss besöker Unn för första gången, är Unn på väg att anförtro Siss något, men modet sviker henne. På väg till skolan nästa dag går Unn in i isslottet, en stor och gnistrande frusen fors, och försvinner. Alla i bygden går skallgång efter henne, och de vuxna pressar Siss då man tror att hon vet något. Unn är försvunnen i isslottet, och Siss insjuknar på grund av omgivningens tryck.

Så här slutar bokens första del och detta räcker faktiskt som presentation eftersom fortsättningen är så trollbindande att boken endast blir förminskad av ett längre sammandrag.

Vad handlar egentligen denna bok om? Om barndomens fruktansvärda bräcklighet, om att bearbeta sorg, om övergrepp, om människans ondska, om döden, om människans dubbla identitet? Boken kan tolkas på ett flertal olika sätt, och många har verkligen försökt. Endast Tarjei Vesaas visste svaret, och han var mycket ovillig att prata om det. Inte ens för sin älskade hustru ville han avslöja romanens hemlighet.

Tarjei Vesaas. Namnet låter urtråkigt. Hans privatliv var ospännande. Gift med samma kvinna i nästan 40 år. Bodde ute i skogen. En stillsam farbror. Att han var norsk gör honom inte mer rafflande direkt. Men han skrev bländande ömsint litteratur om betydelsefulla ämnen.

De känslor och stämningar som Vesaas skrev om står oftast i harmoni med, eller i kontrast till, den natur han skildrade. Hans otroliga naturbeskrivningar blir så levande för läsaren eftersom Vesaas använde alla sina sinnen i berättelsen. Vinterskildringarna och isslottet blir verkliga. Man ser tydligt slottet, hur stort och vackert det är, man hör skallgången i skogen efter Unn, hur älvens mystik omfamnar människorna, och man kan nästa lukta sig till luftens klara vinterkyla.

Många av Vesaas böcker behandlade stora frågor. Flera av böckerna är skrivna som allegorier med effektiva liknelser och fantastiska symboler, andra är mer realistiska och jordnära. Isslottet är en vidunderlig roman eftersom gränsen mellan realism och symbolism inte är självklar. Skiljelinjen blir så svävande att det till slut blir läsaren själv som avgör denna åtskillnad. Ofta märker man inte ens att man gör gränsdragningen, och det är i denna läsart som boken lyfter sig uppåt, och man själv finner den mening som funnits där hela tiden.

Samtidigt som Vesaas satt och skrev på Isslottet byggde köld och vatten upp ett riktigt isslott vid en älvfåra endast några få kilometer från hans hus. Folket i bygden trodde givetvis att det var detta naturfenomen som inspirerade honom, men trots att Isslottet skrevs ovanligt snabbt 1963, var fröet till boken sått långt innan. Han hade publicerat ett liknande utkast i en dagstidning 25 år tidigare. Tarjei Vesaas kunde till och med få naturen att imitera konsten!

”Isslottet söker ingenting, det sänder bara ut ljus från de bristande salarna. Det är ett spel som inte ses av någon människa. Människorna färdas inte här förbi.

Slottet blixtrar och fågeln har ännu inte skurit sig till döds.

Ett spel som ingen ser.

Det skall inte pågå så värst länge nu. Slottet skall falla. Vad det blir av fågeln, vet ingen. Fågeln ska stiga som en prick i himlen, dödsskrämd, när slottet brister och stupar.”