Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Den Svavelgula himlen" av Kjell Westö. Albert Bonniers förlag.

Ingrids bästa böcker 2017

Publicerat 28 december 2017 | Av |

Ett par av böckerna i den riskabelt och skyhögt staplade boktraven, som belamrar mitt nattduksbord, har fastnat lite extra i mitt minne och medvetande. Kanske är det dessa som är mina bästa?

Bästa romanen:

“Den svavelgula himlen” – en bok svår att slita sig ifrån!

Kjell Westös språk är skimrande, lätt poetiskt och jag fängslades på en gång av tonen i Den svavelgula himlen. Spelplatsen är Helsingfors från 1960-talet fram till idag och författarperspektivet tillbakablickande. En mycket mänsklig (och i sina egna ögon misslyckad) jagberättare kämpar för att inte gå vilse i minnets irrgångar. Runt den namnlöse jagberättaren samlas en stor mängd omsorgsfullt utmejslade karaktärer, bland andra syskonparet Alex och Stella, av den gamla förnäma Helsingforssläkten Rabell. Kjell Westö har lyckats blåsa liv i dem alla.

Stor och komplicerad kärlek, dubbelbottnad vänskap,  familjehemligheter, klasskrankor, svek, sorg, åldrande och tragik ryms inom bokens pärmar. Den svavelgula himlen är en bok jag hade svårt att slita mig ifrån!

Den finns även till utlån som talbok, för dig som har någon form av läshinder.

 

Bästa deckaren:

“Kvinnan som sålde hästar” – en annorlunda kriminalroman som stannar kvar i minnet!

Kvinnan som sålde hästar av Matsumoto Seichõ (1909-1992) utkom 1977 i Japan, men det är först nu som den översatts till svenska.

Språket och berättarstilen påminner om George Simenons, men istället för Paris är det staden Tokyo som är i högsta grad närvarande. Uppmärksamheten riktas främst mot romanens gestalter och vad som driver deras agerande. Skurken är inte entydigt nattsvart och brottet, om än sjaskigt, inte helt obegripligt. Polisens roll är underordnad och de enskilda polismännen namnges inte ens. Bokens titel kan förefalla en smula kryptisk; den syftar på mordoffrets lukrativa sidoinkomst. Fast det var i själva verket inga hästar VD-sekreteraren Hoshino Hanae sålde, utan stalltips, som hon kommit över genom att avlyssna sin chefs telefonsamtal. Trots att läsaren sitter med facit på hand hålls spänningen vid liv boken igenom. Kvinnan som sålde hästar är en annorlunda kriminalroman som stannar i minnet!

 

Bästa ljudboken:

“Eleanor Oliphant is Completely Fine” – rörande, rolig och sorglig på en och samma gång!

Cathleen McCarrons lätt skotskklingande inläsning bidrar till att göra Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman till en av mina charmigaste läsupplevelser för i år.

Miss Eleanor Oliphant är inte en dag över trettio, men talar och skriver som man gjorde på hennes mormors tid och håller strängt på etiketten. Att hon är snobbig och snorkig samt tolkar allt som kollegorna säger till henne bokstavligt gör henne inte direkt omtyckt! På helgerna bedövar hon sig med vodka och djupfryst pizza. Ensamheten avbryts endast av telefonsamtalen från Eleanors Hannibal Lector-liknande (När lammen tystnar) mamma.

När Eleanor av en slump tvingas interagera med andra människor, först och främst den sjavige IT-killen Raymond, öppnar sig en helt ny (om än svårförståelig) värld för henne och hon börjar trevande omvärdera saker och ting. Händelserna återberättas ur Eleanors synnerligen originella synvinkel. Emellanåt kan jag inte låta bli att skratta högt åt de situationer huvudpersonen försätter sig i, andra gånger vill jag gråta. Romanen är kolossalt rörande och mycket sorglig! Den svenska titeln lyder Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, ifall du föredrar att läsa den för egen maskin. Som talbok (för dig med någon form av läshinder) är den under inläsning.

 

Bästa faktaboken:

Livet – intressant läsning om ett händelserikt liv

Att summera sjuttio år på jorden är inte gjort i en handvändning. Över fyrahundra sidor behövde journalisten och författaren Åsa Moberg till sitt förfogande i sina memoarer Livet. En stor mängd, till största delen namnkunniga personer, passerar revy i boken. Vi möter journalister, konstnärer, författare och kulturpersonligheter, samt en och annan vanlig dödlig, i sådan mängd att boken knappast går att skumläsa. Detta trots att författaren största delen av sitt liv varit bosatt på otillgängliga platser, ofta utan bekvämligheter.

När Åsa Moberg blickar tillbaka på sitt liv är det en hel del som hon ångrar, bland annat att hon inte var snällare mot sin mamma. Från att ha varit ilsken, orädd och stridbar samhällsdebattör är hon numera en mogen och klok kvinna, som är tillfreds med livet och kärleken.

Vissa dagar kan jag nuförtiden tycka att jag fattat hur man gör, hur man ska leva.

Det rör sig om högintressant läsning om ett innehållsrikt liv!

Biografin finns även inläst som talbok, för dig med någon form av läshinder.