Skönlitteratur

Detalj från bokomslag för Dödssynden av Harper Lee. Albert Bonniers förlag.

Helt och hållet humanist

Publicerat 7 april 2010 | Av |

Harper Lees Dödssynden är en bok att återkomma till, att bli inspirerad av, att hjälpa oss att se klarare i nuet, men framför allt en bok som får oss att hoppas på framtidens godhet.

När Harper Lee skrev Dödssynden 1960 kunde hon omöjligen ana att boken skulle kopieras oräkneliga gånger under de kommande 50 åren. Många av kopiorna är gjorda i Hollywood. Vi kan alla storyn – en svart man i en liten amerikansk håla blir anklagad för ett brott begånget mot en vit kvinna. Rasism och fördomar blommar upp bland befolkningen och alltihop leder till en uppgörelse i rättssalen – inför en uteslutande vit jury.

Trots att detta är huvudhandlingen i Dödssynden, så är det inte nödvändigtvis just huvudhandlingen som fångar läsaren. Lockelsen ligger i berättarperspektivet och de unika karaktärsporträtten. Hela händelseförloppet ses genom barnens ögon. Den unga flickan Scout, hennes bror Jem och grannen Dill lever i barndomens oskuldsfulla värld och får bevittna hur deras ensamstående far ställer upp som den anklagade svarta mannens advokat. Följderna för familjen blir givetvis trakasserier och hån från en trångsynt omgivning.

Det är ett genidrag av Harper Lee att låta människans fördomsfulla beteenden framträda i all sin obegriplighet genom barnens synvinkel. Även om denna berättarteknik sannerligen greppar läsaren bleknar det snart i jämförelse med det fenomenala porträttet av barnens far Atticus Finch. Detta är en av världslitteraturens mest minnesvärda romankaraktärer.

Den åldrande änkemannen Atticus är en ärlig, rättfram och god man. Han inser människans möjlighet till ondska men väljer att tro att människan aldrig är helt och hållet ond. Han är brutalt ärlig, rättfram, och ställer sig alltid på den svages sida. Han är en hängiven humanist. I sina barn försöker han införliva demokratiska ideal, sanningskrav och generositet mot sina medmänniskor. Kanske ungefär som om Tage Danielsson hade haft en juristexamen.

Hans häftiga humanism är inspirerande och hans närvaro sätter spår i hela boken. När han nattar sina barn hör vi honom förklara vad det innebär att verkligen ta ansvar för sitt handlande med hänsyn till omvärlden. Det är en mycket varm läsupplevelse. Man önskar att Atticus hade varit den som stoppade om världens alla statschefer, fanatiska extremister och giriga affärsmän. Jag misstänker att världen hade sett väldigt, väldigt annorlunda ut.

Harper Lees Dödssynden är en bok att återkomma till, att bli inspirerad av, att hjälpa oss att se klarare i nuet, men framför allt en bok som får oss att hoppas på framtidens godhet.

”Det är inget fel på honom. Nej, Jem, jag tror bara det finns en sorts människor. Människor.”