Hanteringen av odöda

John Ajvide Lindqvist ställer sig här samma filosofiska fråga som läromästaren Stephen King 22 år tidigare i Jurtjyrkogården, nämligen; ”är döden verkligen det definitiva slutet och vad skulle hända om vi kunde upphäva den på något sätt?”

Året är 2002, ingen har ännu hört talas om The Walking Dead och något är definitivt ruttet i konungariket Sverige, närmare bestämt i det sensommarkvava Stockholm.

Som genom ett omvänt strömavbrott kan ingen längre stänga av några elektriska apparater. Folk plågas av svår huvudvärk som vare sig vila eller paracetamol rår på, luften sprakar och i hela staden stiger värmen som i en tryckkokare. Sedan, precis när det ser ut som att allt har återgått till det normala, händer något som för all framtid ska luckra upp barriären mellan verklighet och mardröm – de döda vaknar, med stark hemlängtan.

När Danderyds sjukhus översvämmas av återuppståndna som ingen riktigt vet hur man ska handskas med uppstår ett tumult och en veritabel mediacirkus, i vilket läsaren får följa en handfull individer på närmare håll.

Ståuppkomikern David som förlorat sin fru Eva i en svår bilolycka, bara för att timmar senare stå öga mot öga med henne igen. Den gamle desillusionerade journalisten Gustav Mahler som desperat försöker hitta en ny mening med tillvaron som morfar utan barnbarn. Pensionären Elvy och hennes tonåriga barnbarn Flora som är sammanlänkade genom förmågan att kunna läsa tankar och i viss mån även förutspå framtiden – vittring, som de kallar det – och medan Elvy i sin kristna tro tolkar händelserna som ett bevis på att den yttersta dagen är kommen förhåller sig Flora betydligt mer skeptisk och stridsberedd.

Det som står ut mest i boken är nog hur…svenskt Ajvide Lindqvist hanterar sina odöda. I en situation som amerikanska zombiefilmer hade löst genom att kalla in militären eller bilda zombiejägarlag av härdade brottslingar som sammanbitet drar fram genom postapokalyptiska landskap med macheter och armborst presenterar Ajvide Lindqvist i stället en betydligt mer behärskad, diplomatisk lösning. Efter en kortare presskonferens i Riksdagshuset kavlar myndigheterna upp ärmarna för att efter bästa förmåga börja rehabilitera och integrera de döda (eller ”omlevande”, som man enas om att de framgent ska kallas) i samhället, som vore det frågan om krigsflyktingar. Frågorna är många och svaren få. Var ska de bo? Hur ska de tas om hand? Vilka rättigheter har de och vem har egentligen det yttersta ansvaret för dessa ”omlevande”?

Under tiden basunerar löpsedlarna ut sina katastrofrubriker i feta versaler, men precis som med de flesta större, samhälleliga kriser är den initiala nyfikenheten hos gemene man tämligen kortlivad och det dröjer inte länge förrän de förbipasserande slutar uppmärksamma dem för att i stället vända blicken nedåt och inåt, mot de egna problemen.

Till syvende och sist är Hanteringen av odöda en mörkt underhållande samhällssatir men också en lågmäld historia om ensamhet och sorg och om vilket pris man är beredd att betala för att få tillbaka något som gått förlorat.

Hanteringen av odöda finns även att låna som e-bok via bibliotekets app Libby.