Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Fiolen från Auschwitz" av Maria Àngels Anglada. Albert Bonniers förlag.

Fiolen från Auschwitz

Publicerat 27 januari 2018 | Av |

Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz. Vi uppmärksammar dagen med ett boktips med motiv från Förintelsen.

Den katalanska författarinnan Maria Àngels Angladas (1930-1999) lilla pärla till berättelse Fiolen från Auschwitz kom ut i original i Spanien 1994, men översattes till svenska först 2014.

I bokens ramberättelse är berättarjaget, en framstående violinist vid namn Climont, på turné i Polen i början på 1990-talet. I Kraków frapperas han så till den grad av den gudabenådade tonen i förste violinisten Reginas instrument att han inte kan få upplevelsen ur tankarna.

Det var långt in på natten och jag tyckte mig fortfarande höra den där fiolen.

Innan gästviolinisten reser vidare till Warszawa förser Regina honom med fotokopior av den nedtecknade historien om hur instrumentet kom till. Fiolen, som är allt som finns kvar av hennes familj, byggdes under speciella omständigheter i Auschwitz. Det är Reginas farbrors, fiolbyggaren Daniel Cracoviensis historia som vi får oss till livs i Fiolen från Auschwitz.

Farbrodern har blivit beordrad arbete som finsnickare hos den sadistiske kommendanten Sauckel i Auschwitz, Monstret kallad. Denne omger sig med brutala lägervakter och straffen duggar tätt, utan förvarning. På dem som inte orkar med den upptrissade arbetstakten väntar gasen eller doktor Rascher, som gärna vill få tillgång till de yngre männen i lägret för sina plågsamma medicinska experiment.

När kommendanten, som samlar på musikinstrument, av en slump upptäcker sin finsnickares färdigheter som fiolbyggare ingår han ett vad med läkaren. Vår fiolbyggare får i uppgift att åstadkomma en violin “lika fin som vore den en Stradivarius”. Om han misslyckas får doktorn lägga beslag på honom för sina morbida experiment med nedfrusna fångar, om han däremot lyckas blir doktorn skyldig kommendanten en låda bourgognevin och snickaren får leva.

Det, om än pressade, arbetet med fiolen ingjuter ny kraft i instrumentmakaren, som åter börjar känna sig som en människa.

den gömda försiktiga stoltheten över att de inte hade förvandlats till undermänniskor. De däremot var det.

Musiken kan tyckas ett märkligt och makabert inslag i koncentrationslägrens vardag. Faktum är att lägerorkestrarna hade till uppgift att spela vid transporter, avrättningar och utanför gaskamrarna likaväl som de gav regelrätta konserter för bödlar respektive fångar. Enligt uppgift fanns det som mest fem orkestrar, varav en kvinnoorkester, i Auschwitz.

Fiolen från Auschwitz är stramt och vackert berättad; ordvalen demonstrerar det oförställda hat fångarna hyste mot sina förtryckare. Det rör sig om en liten originell berättelse om människovärde, ofattbar ondska, överlevnad, mod och en strimma hopp. Texten avbryts här och var av insprängda sidor med hårresande fakta om Förintelsen.

Läs den! Om så bara för att få veta hur vadslagningen avlöpte.