Feelgood om döden och livet

Snart märkte hon att hon var omgiven av saker som dog. Småkryp och apelsiner och julgranar och hus och brevlådor och tågresor och tuschpennor och ljus och gamla människor och unga människor och mittemellanmänniskor. Hon kunde inte veta att när hon skrivit upp tjugosju olika ting i Boken om döda saker – bland annat Spindel, Fågeln, Mormor och Grannens katt Gertrude – så skulle pappa också bli en Död sak.

Millie Bird är sju år. En sak är hon alldeles säker på. Alla skall dö. En dag på varuhuset säger mamma åt Millie att vänta under en klädhängare. Men mamma kommer inte tillbaka. Så dyker det upp vuxna som skall ta hand om Millie, men hon rymmer och ger sig ut för att leta efter mamma. Millie får hjälp av den gamle mannen Karl som skriver maskin med fingrarna och den ensamma änkan Agatha, som tillbringar dagarna inlåst i sitt hus med att skrika åt sig själv och omvärlden.

Det här är en traditionell feelgood roadmovie, fast som bok, med udda människor på resa som finner varandra. Ett inte helt ovanligt koncept. Som tur är träffar Millie Birds bok om döda saker exakt rätt med sitt både kloka, sorgliga och roliga tilltal. Den framkallar många bilder i mitt huvud. Vissa bilder är tragikomiska. Agatha står naken framför spegeln och bokför sina nya rynkor. Karl är van att som gammal vara osynlig, så osynlig att han kan sticka från ålderdomshemmet.

Andra bilder får mig att minnas mitt eget liv, som när Millie tänker på hur hon var liten och trodde att om man somnar vaknar man alltid i sin egen säng. Ända tills hon upptäckte att hennes pappa bar henne dit.

Jag småskrattar medan jag läser och avslutar den med en skön känsla av varmt vemod inombords. Och jag vill tro att man blir lite visare och lite bättre på att leva när man läst den.

Flera bokbloggar har påpekat att Millie Birds bok om döda saker bara måste bli film, och jag kan inte göra annat än att hålla med.

Låna Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis hos oss!