Skönlitteratur
Detalj ur omslaget till 11.22.63. Hodder & Stoughton förlag.

Detalj ur omslaget till 11.22.63. Hodder & Stoughton förlag.

11.22.63

Publicerat 13 juni 2012 | Av |

Någon gång ibland hittar man en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Om boken dessutom är lång kan man leva i den uppåt en vecka.

11.22.63 av Stephen King var en sån bok för mig.

Jag tycker Stephen King är underskattad. En del av hans böcker är huvudsakligen ordrik skräck med många otäcka våldsscener. Men han skriver också mycket som är mer som fantasy. Dessutom lyckas han skildra människor och USA, speciellt småstadslivet, på ett finstämt sätt som hade fått betydligt mer beröm om han skrivit ”vanliga” romaner. Tänk bara på långnovellen Stand by me som är en rörande barndomsskildring både som bok och film.

Nu är det ett tag sedan King skrev sina bästa böcker (alla mina favoriter är skrivna innan 1994) och de senaste böckerna har varit lite ojämna och långdragna. Så när jag såg 11.22.63 på hyllan för engelska romaner hade jag ganska låga förväntningar men lånade hem den ändå.

Boken handlar om Jake, en 35-årig frånskild som lever ett stillsamt liv som engelskalärare. Tills hans vän Al visar honom en väg som leder till en skön septemberdag 1958.

1958 är allt idylliskt. Läsken är mustigare, människorna vänligare och ingen är rädd för kalorier eller rökning.

Men fem år senare kommer Kennedy att skjutas och USA kommer för gott att förlora sin oskuld. Al har redan försökt och misslyckats med att förhindra det en gång. Men Jake är ung och kan mycket väl leva fem år i det förflutna för att ändra historien för gott.

Han får med sig en packe 50-tals sedlar, några nedskrivna sporthändelser att vinna pengar på och en trave anteckningar om Lee Oswald.

”Var vänlig mot alla, vän med ingen” säger Al som råd. Men Jake slår sig ner i småstaden Jodie och får goda vänner. Han blir kär. Plötsligt har han så mycket mer att förlora och historien vill inte ändra sig. Det förflutna spjärnar emot allt det kan, ju närmare han kommer det magiska datumet.

Och Jake får se den mörka sidan av 50- och 60-talets USA.

Tidsresor, fjärilseffekten och Mad men tid. I min värld blir det inte mycket bättre än så.

Boken är spännande men också oerhört sympatisk. Jag vill hela tiden att det ska gå bra för Jake och hans vänner i Jodie och hoppas att han bara ska strunta i Kennedy och få ett bra liv med sin nya familj.

Dessutom håller det hela vägen. På slutet har man fått svar på de flesta av sina stora frågor och allting känns noga uttänkt och logiskt. Boken är tillfredsställande på samma sätt som en portion amerikanska pannkakor med sirap.

Fast jag önskar hela tiden att den inte redan var slut. Jag vill så gärna tillbaka in i Jakes värld igen, att jag säkert kommer läsa om hela boken inom ett år.

11.22.63 kvalar definitivt in bland Kings fem bästa böcker någonsin.