William S. Burroughs
Det är lite svårt att rekommendera William S. Burroughs till alla generellt så detta är för er som vågar sticka in huvudet i hans värld. Varning! Det är risk att det blir fast där. Det hände mig – mitt huvud har varit fast ända sedan 1998 då jag läste Tjacket för första gången.
William S. Burroughs (1914-1997) är en av litteraturens giganter som påverkat litteraturen och kulturen i stort (både den populära och den, så att säga, mindre populära). Och detta trots att han bara skrev tre böcker som närmast faller under det vi menar med traditionella romaner med början, mitt och slut. Dessa är And the Hippos where Boiled in their Tanks (ett tidigt försök skriven tillsammans med Jack Keraouac) Tjacket (Junky på engelska) och Queer (gavs ursprungligen ut på svenska under titeln Svängd men senare utgåvor heter Queer). Men den bok som gjorde honom legendarisk är The Naked Lunch (Den nakna lunchen) från 1959.
Om du läser Junky och Queer och vill ta ett steg till – läsa mer Burroughs – så var beredd på släppa allt vad rakt narrativ och god smak heter. Det finns ingen återvändo bortom den här punkten. En del kommer bli arga och en del kommer få dörrar insparkade i huvudet – dörrar som leder till helt nya rum.Att läsa Burroughs är som att lyssna på en symfoni med teman som kommer och går och känns igen från andra böcker. Han återanvände, remixade och klippte sönder sina texter och det är hans ”stil” – vilket gör det svårt att rekommendera enskilda böcker… mmmmen jag ska ändå rekommendera två.
Det är inte fel att börja med Junky. Jag läste den när jag läste de andra stora som skrev om utslagna, luffande och ett liv med droger – Jack Kerouac, Allan Ginsberg och Charles Bukowski. Kort kan en säga att Junky är självbiografisk som beskriver Burroughs liv som heroinist och jag rekommenderar den varmt.
Men det går inte att prata om William S. Burroughs utan att nämna The Naked Lunch – boken som ”förstörde” litteraturen och var föremål för en sedlighetsrättegång för att den ansågs vara för våldsam och pornografisk. Jag har lite svårt för att säga att den inte är både våldsam och pornografisk men att bara beskriva den så missar poängen men med boken. Burroughs använder skrivmaskinen som en pensel och målar tavlor som är lika vackert surrealistiska som de är brutalt fruktansvärda.
Om en ska beskriva Burroughs avantgardistiska texter med en konstmetafor så måste det nog bli Hieronymus Bosch och hans helvetiska och apokalyptiska landskap fulla med detaljer som till en början verkar, om inte slumpvisa, så åtminstone inte direkt kopplade. Och ju mer en tittar (alltså läser) desto mer upptäcker en.
Så välkommen till William S. Burroughs världar. Det är inte utan att jag blir frestad att citera Pinhead fån Hellraiser-filmerna (så jag tror jag gör det): Välkommen! ”We have such sights to show you…”