Omslag till boken "Vid Grand Central Station där satt jag och grät" av Elizabeth Smart. Lind & Co.; och boken "Sinnenas tid" av Annie Ernaux. Norstedts bokförlag.
Två passionerade kortromaner
En nobelpristagare och en kultklassiker. Låter det lovande? Ge dessa fantastiska kortromaner en chans – en eftermiddag! – och du kommer inte bli besviken.
Vid Grand Central station där satt jag och grät av Elizabeth Smart är en feberlik och poetisk skildring av olycklig kärlek och lidelse. Det är en sån där bok där man läser samma mening om och om igen. Den har en intensitet som når in i varenda åder, som att bli träffad av blixten – i alla fall var det så för mig. Den unga Elizabeth som är bokens berättare inleder en kortvarig, stormig romans med en gift man och poet, som inom kort återvänder till sin hustru. Kvar står Elizabeth, förintad, delirisk och fullkomligt underkastad den stora passionen. För henne existerar bara kärleken och döden. Boken utkom för första gången 1945 och är idag betraktad som en klassiker. Kort sagt ett mästerverk att återvända till igen och igen.
Där Elizabeth Smarts prosa är metafortung och poetisk är Annie Ernaux avskalad och rak. Likafullt beskriver hon en självutplånande passion på gränsen till besatthet i romanen Sinnenas tid. Berättarjaget träffar en man och under året som följer reduceras hennes liv till att enbart kretsa kring deras korta och sinnliga möten. Hon lämnar knappt lägenheten, rädd att missa hans telefonsamtal, och det som tidigare gav tillvaron mening (vänner, familj, arbete) är nu bara distraktioner från begäret. Det gör ont att så fullkomligt lägga sitt liv i en annan persons händer, en person som därtill är undflyende, opålitlig, gäckande, men kanske är det värt det? Berättaren beskriver klarsynt och träffande den dubbelhet som passionen utgör:
Hela tiden denna önskan att bryta, för att inte vara utlämnad åt ett telefonsamtal, att inte längre lida, och så med ens insikten om vad detta innebar, i samma minut som brytningen var ett faktum: en följd av dagar utan att ha något att vänta på. Då föredrog jag att fortsätta, till vilket pris som helst – att han hade en annan kvinna, eller flera, (det vill säga ett ännu större lidande än det jag ville lämna honom för). Men jämfört med den avgrund av tomhet som jag skymtat tycktes mig min situation lycklig, min svartsjuka ett slags bräckligt privilegium som jag vore galen om jag önskade att det skulle upphöra.
Sinnenas tid utkom 1991 i Frankrike och är blott 67 sidor lång. Stor läsning, det lilla formatet till trots.
