Shuggie Bain

Han föddes i skotska Sighthill 1976 som den yngsta av tre syskon och uppfostrades först av sin ensamstående, alkoholiserade mor och därefter sin storebror. Trots att syskonen växte upp i ett fattigt hem som helt saknade böcker skulle Stuart så småningom ta sig ända till New York och 44 år gammal debutera med en självbiografisk roman som utöver hyllningar från såväl recensenter som författarkollegor även mottagit Bookerpriset 2020 och nominerats till Årets Bok 2021. Om det inte är material för en feelgoodfilm så vet jag inte vad. 

Shuggie Bain kan läsas som en studie i utanförskap, destruktiva relationer och förlista drömmar. I första kapitlet är Hugh ”Shuggie” Bain bara sexton år men redan vuxen. Han jobbar i charken i det lokala snabbköpet, drömmer i största hemlighet om att utbilda sig till frisör och hyr ett dragigt, fuktskadat litet rum i Glasgow. Det är måhända inte mycket, men vägen dit har varit lång och svår.  

För att bättre förstå var den sammanbitna, plågsamt magra tonårspojken kommer ifrån behöver vi ta några steg tillbaka till 1982 och ta sikte på den fiktiva orten Pithead, långt utanför Glasgow och bortom det allra mesta som skulle kunna beskrivas med någon sorts ära och redlighet.  

I kölvattnet av Thatchers politik går de små gruv- och industrisamhällena under. Gruvan är stängd och familjerna i Pithead förväntas klara sig på trettioåtta pund i veckan. Hur skulle någon som inte ens har råd med bröd kunna ha råd med framtidsdrömmar? Det är där Agnes Bain plötsligt finner sig strandad bland slagghögar och lådliknande huslängor, med hela sitt liv nerstuvat i resväskor och flyttkartonger, när hennes notoriskt otrogne exmake Shug Bain kliver in i sin taxi och försvinner över krönet i ett dammoln för att starta ett nytt liv med den senaste i raden av älskarinnor. Övergiven med tre barn, fast i en torftig tillvaro som totalt dikteras av exmakens nycker dröjer det inte länge förrän Agnes dagar flyter ihop till ett töcken av frustration, ljummen öl och vodka. 

Jag blir berörd av den unge Shuggies kamp med att förstå sig själv och sin gryende homosexualitet utan att ha fått något riktigt språk att uttrycka den med, utöver de grova öknamn och skällsord som barnen i området spyr ur sig inför vem som än råkar befinna sig inom hörhåll. Shuggie lär sig snabbt att absolut ingenting i livet kommer gratis. De äldre syskonen blir allt mer frånvarande och tillbringar bara så mycket tid i hemmet som de absolut måste. Shuggie försöker stoppa undan de småslantar han kan varje vecka utan att modern märker det för att det över huvud taget ska finnas någon mat hemma. Samtidigt är Agnes förblindad av alkoholen och sin egen sårade stolthet, avgrundsdjupt bitter över sin lott i livet och sin långsamt vissnande skönhet. Hon får efter hand ett tvivelaktigt rykte i lilla Pithead och männen börjar vallfärda till hennes dörr med allt från begagnade vitvaror till enkla blomsterkvastar i hopp om en ordlös stund av fumlig men kravlös närhet.  

Blott 14 år gammal blir Shuggie ensam kvar som moderns enda riktiga vän och mannen i huset. Grannfruarna kastar vassa blickar över staketen på Agnes stelsprejade Elisabeth Taylor-frisyr och pråliga kläder och mjuknar endast när de vet att hon har sprit hemma. Agnes är på alla sätt en utböling och allt som avviker från normerna i Pithead måste hånas, förstöras och föraktas – allt från de stulna rosenbuskarna som under mystiska omständigheter dyker upp i familjens trädgård till Shuggies lite för prydliga kläder och lillgamla språk. Agnes nyktra, insiktsfulla perioder blir precis som faderns besök allt färre och kortare, men hur många gånger Agnes än kommer hemrumlande med blåmärken och utrunnet smink slutar Shuggie aldrig älska sin mamma och hoppas på att hon en dag ska vakna upp och välja honom – eller vad som helst för den delen – framför spriten. 

Det märks att Douglas Stuart skriver från djupet av hjärtat och en utsatt barndom. Boken saknar i det närmaste allt vad romantiska omskrivningar, sentimentala metaforer och högtravande språk heter. Det handlar om att tvingas växa upp på tok för snabbt i en kall, skoningslös värld där systemet sviker de vuxna som i sin tur sviker sina barn. Det är trasiga tänder, tunna väggar och blanknötta, utslitna ytor som aldrig riktigt går att gno rena från den smuts som lagt sig i tjocka, klibbiga lager över det mesta i Pithead. 

Ändå andas raderna hopp, försoning och den dyrköpta insikten att man måste förstå och acceptera varifrån man kommer för att veta vart man ska. 

Shuggie Bain finns i bibliotekets app Libby, både som e-bok och ljudbok.