Sally och nazistligan: sekreterarklubben del II
Det är en lite småspännande spionhistoria som dukas fram, men framförallt slås jag av den ypperliga tids- och Stockholmsskildringen.
Huvudkaraktären i Sally och nazistligan: en spionthriller i efterkrigstidens Stockholm är en bekant från Jan Bergmans förra bok Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget: en dokumentär spionberättelse (se boktips här på bloggen!). Han heter egentligen Salvatore Mellberg, men kallas kort och gott Sally. Så här presenteras han i boken:
Han kom som en skugga ur dimmorna vid Mosebacke torg. En ung, spenslig gestalt med Bodeckerhatten på sned. Den gamla trenchcoaten var åtdragen i midjan och stegen raska. Påtagligt blek i hyn, påtagligt mörk i hårfärgen och med stort allvar i de bruna ögonen. Londonsmogen fick konturer och färger att lösas upp som en svartvit amerikansk noirfilm, men ännu hade inte årets film The Big Sleep haft premiär.
Året är 1946 och freden är äntligen ett faktum i en grå och sliten huvudstad. Sally har tidigare tjänat sitt uppehälle som chaufför på den, ytterst hemliga, underrättelsetjänsten “C-byrån”. I brist på bättre uppslag öppnar han eget, i form av en byrå för diskreta undersökningar. Obeväpnad, i dålig kondition, lite harig och förlitande sig på att turen ska stå honom bi märks det tydligt att han ännu är amatör i branschen. En typisk antihjälte i sin slitna trenchcoat och hatt.
Sallys första kund är en fabrikör Westerberg på Östermalm, som önskar hjälp i ett, enligt uppdragsgivaren, mycket delikat ärende. En antik silverservis av preussiskt ursprung, som förvarats i tolv packlårar på fabrikörens vind, har gått upp i rök. Inga lås har brutits upp. När Sally snokar runt upptäcker han kopplingar till Nazityskland och innan han vet ordet av har han blivit bortkopplad från fallet. I samma veva hittas Westerbergs hembiträde misshandlad och mördad. Till råga på allt upptäcker Sally att han själv står under bevakning och tar kontakt med några gamla kollegor från C-byrån. I deras värld är kriget inte över än. Men vem är egentligen deras uppdragsgivare och går de verkligen att lita på?Jan Bergman är som ett levande uppslagsverk när det kommer till underrättelsetjänsten i Sverige under 1940-talet. Temat i boken är de flyktlinor som efter kriget hjälpte nazistiska krigsförbrytare att ta sig oskadda till Sydamerika. Boken avslutas med ett gediget faktaavsnitt, där det bland annat framgår att Sally Mellberg och flertalet av bokens övriga karaktärer har verkliga förebilder och att händelserna i Sally och nazistligan åtminstone delvis är baserade på verkligheten. Bergmans egen mor var agent för C-byrån och Sally blev en vän.
Jan Bergman känner Stockholm som sin egen ficka. Så har han också teveprogrammen Guldkorn och Stockholmspärlor samt en handfull böcker i ämnet Stockholmiana på sin meritlista.
Flera delar om Sally är utlovade och det ska bli intressant att se om han lyckas få snurr på sin detektivbyrå.
Andra intressanta kriminalförfattare med mer eller mindre verklighetsförankrade böcker, som utspelar sig under 1900-talets första hälft är Set Mattsson, Anna Lihammer, Pontus Ljunghill, Martin Holmén och Lena Ebervall & Per E. Samuelson.