Osebol

– Vad jag önskar att vi hade frågat din farfar mer medan han fortfarande levde!

Klicka och låna

Så brukar min mamma utbrista när hon och pappa än en gång har försökt nysta i hans familjehistoria men tappat tråden redan någonstans efter farfars far. Mannen är av allt att döma något av ett mysterium. Ingen vet säkert var hans familj kom ifrån eller varför de valde att slå sig ner i just den lilla by där min släkt sedan skulle bli kvar ända tills jag tog studenten 2002 och flyttade från Jämtland.

Då kan jag bara önska att någon hade kavlat upp ärmarna och gjort samma hästarbete för oss som kulturjournalisten och författaren Marit Kapla gjort för byn Osebol, belägen vid Klarälven i norra Värmland.

Många är de röster som tystnat och levnadshistorier som fallit i glömska just för att ingen kommit sig för att fråga. Människor som levt hela sina liv i en glesbygd som kommit att format dem i lika stor utsträckning som de en gång formade den, med hårt arbete och drömmar om någonting tryggt och varaktigt. Människor vars släkter tillhör bygden med samma självklarhet som skogen, älven och åkrarna. Blodsband som sega rötter i myllan.

Marit Kapla återvänder från Göteborg till sin hembygd Osebol för att intervjua ett 40-tal av dess vuxna invånare och föreviga deras ord i skrift. Skogsarbetarna, undersköterskorna, bärplockarna, byggarbetarna och timmerhuggarna. Hemmafruarna, butiksägarna, kokerskorna och fabriksarbetarna. De vars liv som på ett eller annat sätt påverkats av skogsbrukets industrialisering och landsbygdens avfolkning. 

För varje kapitel tecknas nya mönster upp över en minimalistisk karta, i vad jag först misstar för stjärnbilder. Somliga av de intervjuade är födda på 20- och 30-talet, de som känt av krigets puls och som var med och såg tyska flygplan dåna över trädtopparna, på väg mot Norge. Vissa har redan hunnit gå bort när boken gått i tryck, men även en och annan nittiotalist kommer till tals. 

Gemensamt är att de alla bor och lever i Osebol och från olika perspektiv kan vittna om den tystnad som lagt sig över den igenvuxna skidbacken, den nedlagda affären, bron som det inte finns pengar att reparera och busshållplatserna där sammanbitna ungdomar med uppdragna axlar står och väntar på skolbussen till Torsby. Ekonomiska påfrestningar och en lågmäld oro för de yngre generationerna. Vem ska vilja stanna kvar? Vilken framtid finns för dem?

Textstyckena genomsyras av en den sortens gemenskap som vuxit fram genom generationer och som det kan vara nog så svårt för en nyinflyttad att komma och göra anspråk på.

Eller som min mamma alltid säger när jag kommer upp till Östersund och hälsar på: ”Jämte är inget man blir – det är något man föds som!”

Med ett så rikt källmaterial att ösa ur hade projektet lätt kunnat växa sig blytungt och oöverskådligt. Det vet alla som någon gång suttit ner med en äldre släkting och blivit matad med anekdoter vars poänger gått förlorade för att man själv inte var där, inte var med och omöjligt kan förväntas ha koll på alla personer, småorter och årtal. Men genom att koka ner intervjuerna till korta, poetiska stycken i ett format som påminner om Linnea Axelssons versepos ”Aednan” (2018) gör Kapla bygdens och invånarnas historier lättillgängliga och levande. Jag plöjer mig igenom den 800 sidor långa mastodontromanen lika lätt som om det var en tunn feelgood-roman.

Det är framför allt det som inte berättas som lyser igenom raderna och hjälper läsaren att själv skissa upp miljöer och känslostämningar och dra tunna blyertsstreck mellan namnen. Följa grenverken i olika släktträd och förstå händelseförlopp som sammanfattats med några få stavelser.

Jag får känslan av att sitta vid ett blanknött köksbord med en kopp tjärsvart kokkaffe och snegla ut över ett blådisigt skogsbryn medan jag får hela liv och generationer återberättade för mig. Tack vare Marit Kapla har Osebol och dess rika persongalleri förts fram i ljuset och kanske slipper åtminstone några familjer sitta där i framtiden och fundera över vilka deras gamla släktingar egentligen var.

Här står det, i all sin avskalade ärlighet.

Du kan se ett författarsamtal med Marit Kapla på vår Facebooksida på torsdag 12.00. Där läser hon ur Osebol och svarar på frågor om sitt författarskap. Du hittar information om det här.