Facklitteratur, Film

Ond Design på Röhsska

Publicerat 1 oktober 2012 | Av |

Vad är ond design? Ett skjutvapen eller en mina är avsedda att sprida död och lemlästa. Här finns destruktiviteten nedlagd i hela konstruktionen. Men alla de vardagliga sakerna som vi omger oss med, kan de ha en ond sida?

På Röhsska museet har utställningen Ond Design haft premiär i september i år och den kommer att visas tom hösten 2013.

När jag vandrar runt bland de utvalda föremålen där ytan är vacker och ondskan osynlig, kommer jag att tänka på Buddhismens tre värsta dödssynder – hat, girighet och likgiltighet.

Människan har i alla tider valt att blunda för de lidanden som habegäret skapar och kanske att likgiltigheten är den av dödssynderna som är svårast att upptäcka hos sig själv.

Det första som möter besökaren är ett litet rum med borgerligt överdåd; fina och dyra pjäser som signalerar rikedom och klass. Under den epok som dessa föremål tillverkades skänkte man säkert inte en tanke åt att silvret brutits av slavar under olidliga förhållanden eller att mattorna knutits av småbarn som aldrig fick leka.

Här och där är godispåsar med kinapuffar instoppade – exotismen som förstärker vi- och dom perspektivet.

Värre är det med den nutida likgiltigheten. Nu är vi ju trots allt mycket bättre informerade.

I ett av rummen finns föremål som vi ständigt använder, vardagliga saker med en dold och mörk tillverkningshistoria. Mobiltelefoner, jeans och dunjackor.

Det är svårt att vara en god konsument. I stort sett allt som vi omger oss med är mer eller mindre tillverkat på någon annans bekostnad.  Problemet är att vår medkänsla inte räcker ända till ekvatorn. Det vi inte tvingas se eller uppleva finns inte. Men hade vi själva behövt slita fjädrarna av den levande gåsen för att bli varmt klädda eller arbetat en enda dag i koboltgruvan skulle vi säkert inse att något måste förändras.  Vi skulle förstå att vår likgiltighet ger både människor och djur ett riktigt dåligt liv. Det är vi konsumenter som kan ändra på det och börja efterfråga rättvisa och drägliga förhållanden åt tillverkarna.

En del av utställningen handlar om den politiska viljan som också kan slira och hamna fel.

I ett videokonstverk kallat Berlin Block Tetris av Sergej Hein, får vi se betongfyrkanter som staplas i det oändliga. Man kan kanske inte kalla det för ond design, men absolut likgiltig. Jag tänker att det måste kännas lite märkligt för en arkitekt att bygga hus som han eller hon inte själv skulle vilja bo i.

I Sverige lanserades begreppet Vackrare vardagsvara av konsthistorikern Gregor Paulsson på en utställning 1919. Tanken var att konstnärer och fabrikanter skulle samarbeta och på så sätt skulle många fler kunna få tillgång till designade bruksföremål. Skall staten lägga sig i vad människor har i sina porslinsskåp? Jag tycker det var en bra idé, fast misstänker att de allra fattigaste ändå bara hade råd med Kockums plåtserviser.

Men vad har designern för roll att spela i strävandet efter en bättre värld åt alla? Konsumtionsglädjen föder ju fram kreativitet. Ett föremål kan verka onyttigt i första ledet, men någon annan utvecklar idén som blir en ny produkt som i sin tur inspirerar till en tredje.

Kanske är det hos designern som medvetenheten om jordens ändliga resurser och produktionsförhållandena måste börja.

I de flesta kulturer tycks man njuta av att omge sig med föremål. Men det finns undantag. SVT visade en dokumentär i tre delar som hette En annan del av verkligheten. En grupp män från den lilla ön Tanna i Stilla havet besökte England för att utforska den västerländska civilisationen. De förvånades över alla saker som fanns i hemmen och som krävde uppmärksamhet och omvårdnad. Själva åt de på bananblad som slängdes efter måltiden. De gav sig i kast med dammsugaren och disken med förundran och ett visst generat motstånd.

Men vi andra vill nog fortsätta att konsumera ända tills alla vill konsumera som vi. Sedan är det ju stopp.

Projektledare och curator för Ond Design är Clara Åhlvik.

Läs:

Den onda badankan av Katarina Johansson

Sjukt billigt: Vem betalar priset för ditt extrapris? av Jörgen Huitfelt

Barnarbete: jobb i stället för skola: Mehboobs berättelse av Catherine Chambers.

Se:

Rapport från tomtens verkstad: en film om hur våra leksaker tillverkas av Kristina Bjurling och Lotta Ekelund

Kommentarer inaktiverade.