Om världens största nyhet

”… i drömmen såg jag sanningen men mörkret slocknade
och nyfött lockade mig hoppet fram till morgondagen
när sedan ljuset vaknade var ingen där.”

Så lyder en av dikterna i Gunnar Ekelöfs diktsamling Sent på jorden från 1932. Dikterna är mörka, och ångestladdade men där finns även vemod, kärlek och ett visst hopp.

Hela detta existentiella diktverk genomsyras också av Ekelöfs mystiska och nära förhållande till naturen. Titeln på boken har lånats av journalisten och författaren Björn Wiman som samlat en rad artiklar från 2012 och framåt om miljön och klimatet i sin bok Sent på jorden. 33 tankar om världens största nyhet, som nyligen utgivits.

Wimans krönikor och artiklar tar fasta på de många problem som är förknippade med det klimathot som vi delvis redan lever i, men utan att förlora allt hopp. Klimatet är en fråga som engagerar fler och fler. Vi har länge varit förskonade, medan många i andra delar av världen drabbats hårt och länge försökt få media och makthavare att lyssna.  I Sverige märks skillnaden på den ökade mediala uppmärksamheten och folks engagemang i allmänhet sen sommarens bränder då vissa regioner bland annat förbjöds att grilla och turister varnades för att det blivit farligare att bestiga Kebnekaise sen fjälltoppens sydspets smält.

Wimans texter bär liksom Ekelöfs diktverk drag av existentialism. Det hot som klimatkrisen innebär tvingar oss att ställa frågor om oss själva, och vår framtid. I en intervju får Wiman frågan: På en skala, hur mycket optimist är du? På frågan svarar han att han är: … pessimist i förnuftet och optimist i viljan, något som jag tycker genomsyrar hans bok på så sätt att det trots det nattsvarta även finns visst hopp.

Björn Wiman är kulturchef på Dagens Nyheter och kommer till Stadsbiblioteket Göteborg den 3 december kl. 18. för att prata om sin bok Sent på jorden. 33 tankar om världens största nyhet.

https://www.facebook.com/events/359640231458534/