Omslag till of Ants and Dinosaurs av Liu Cixin. Head of Zeus.
Om myror och dinosaurier
Det här är säkert nyheter för många men det visar sig att den mänskliga civilisationen inte är den första som uppstod på jorden. Åtminstone inte enligt den kinesiska science fiction-författaren Liu Cixin. Det krävdes två helt skilda arter förra gången – myror och dinosaurier. Och nu, äntligen, ska vi få se hur det egentligen gick till.
Liu Cixin är ändå den sf-författare från kina som är mest känd för oss nu. Han slog igenom rejält i engelsk översättning med den trilogi som börjar med The three-body problem. Andra titlar i engelsk översättning är The supernova era, Ball lightning och Of ants and dinosaurs. Den sistnämnda beskrivs bäst som en saga som tar sin början då dinosaurier (som är betydligt smartare än vad vi visste) en vanlig dag under sen Krita inser att de kan ta hjälp av myror (som kanske inte är genismarta men smartare än dagens myllrande småkryp) när mat fastnat mellan tänderna. Då myrorna kryper in i munnen på en stor Tyrannosaurus uppstår plötsligt en ny symbios – dinosaurierna blir av med irriterande fastkilade matrester och myrorna blir mätta.
Därifrån utvecklas det hela till att myrorna blir tandläkare, att de hittar ett sätt att kommunicera (myrorna stavar enkla ord med sina samlade kroppar som dinosaurierna läser) vidare mot en komplex symbiotisk civilisation med skriftspråk, skyskrapor och rymdskepp, religionskrig, ekologisk katastrof och, i slutända, mutually assured destruction. Det är säkert tydligt nu men det verkar som om vi ska läsa detta som en saga om oss där myror och dinosaurier representerar olika sätt att se på vår planet och resurser. Liu Cixin använder de båda arternas skilda storlek, mentalitet och levnadssätt för att skapa konflikter såväl som lösningar. Tankar kring konservativa och progressiva idéströmningar flödar fritt genom (åtminstone mitt) huvud.
Boken är omöjlig att, på en nivå, inte läsa som en humoristisk samtidskommentar men den går också att läsa som ett desperat vrål över hur kortsiktigt vi tänker och hur vi borde kunna samexistera med vår planet (och varandra). Liksom dinosaurierna är beroende av myrorna, och tvärtom, så är ju vi beroende av allt levande kring oss. Det är ju en sanning.
I ett av de mörkare ögonblicken i boken startar (under ett årligt möte mellan arterna) ett långt och blodigt religionskrig över frågan hur gud ser ut för att sedan plötsligt upphöra då båda parterna kommer överens. Bra, eller hur? Nja, inte helt – den självklara lösningen fanns där hela tiden men ingen kom på den direkt.
Hursomhelst, detta är en snabbläst bok men jag tror en gör sig själv en tjänst genom att sakta ner tempot. Det finns mer mellan raderna som susar förbi än myror och dinosaurier som blir kompisar, samarbetar för att startar en civilisation och tillslut hamnar i luven på varandra. Det hela är möjligen, på en nivå, en ganska enkel liknelse men den finns där och ibland stirrar det uppenbara oss i ansiktet. Och ibland behöver vi bli påminda.
Det bör tilläggas att jag inte läst klart boken ännu så vet inte hur detta slutar. Det är möjligen på minussidan men om vi vill fokusera på plussidan så kan jag omöjligen spoila och förstöra din läsning. Bra, eller hur?
Arbetar som ungdomsbibliotekarie på Dynamo, Stadsbibliotekets avdelning för unga, med bokklubbar, tv-spel och programverksamhet. Läser gärna ungdomsböcker, science fiction och fantasy.
