Nuckans hjärtespalt

Malin Lindroth har tidigare skrivit självbiografiskt om det så kallade nuckskapet, det vill säga livet som ofrivilligt ensamstående heterosexuell kvinna, i den bok som kom ut 2018 med titeln Nuckan. I den här blott 104 sidor långa boken, Nuckans hjärtespalt (uppföljaren?) är det dock en mer fiktivt skildrad kvinna i 60-årsåldern som återtagit det gamla öknamnet, gjort det till sitt eget och flyttat ut till en stuga i skogen med sina katter, långt bortom samhällets alla normer och förväntningar.

Nuckan finner sig i sin roll utan att vare sig skönmåla eller begråta den och låter sig – till min stora lättnad – vare sig klassificeras som någon charmslarvig Bridget Jones-spinster, en sexuellt frigjord Carrie Bradshaw-ikon eller som någon sorts hämndlysten kvinno-incel.

Med brasan sprakande i bakgrunden tar hon sig an frågeställarnas bekymmer på ett sätt som får mig att tänka lite på några scener ur Lars von Triers kontroversiella drama Nymphomaniac, i vilken Stellan Skarsgårds ungkarl Seligman tar in den misshandlade kvinnan Joe, spelad av Charlotte Gainsbourg, i sitt enkla hem. Efter några första, trevande ordväxlingar börjar de diskutera sex och kärlek, men i brist på egna erfarenheter gör den beläste Seligman istället sina reflektioner utifrån religion, filosofi och naturvetenskap.

Och det är kanske just i sitt utanförskap som Nuckan blir som mest träffsäker som relationsrådgivare. Istället för att uppmuntra den uttråkade brevskrivaren att krydda till kärlekslivet med romantiska resmål och raffiga underkläder frågar Nuckan vad hon egentligen har att vinna på att leva ut resten av livet med sin tråkiga, knäpptysta man. Med lika delar ömhet och brysk rättframhet öppnar hon upp för något annat än den eviga, heliga tvåsamheten som självändamål och ställer de besvärligaste, mest förbjudna motfrågorna – är det verkligen rimligt att påstå sig vilja göra vad som helst för att vinna tillbaka någon som har lämnat en? Blir man hel först när man ingår ett monogamt förhållande och varför skulle man inte kunna svida upp sig till tänderna för att gå på sin älskarinnas bröllop?

I en tid där nästan 2 miljoner svenska ensamhushåll talar för att det finns andra livsstilar än den tvåsamma anser jag att Nuckan behöver lyftas fram och äntligen få den uppmärksamhet och respekt hon så väl förtjänar.