Nästa! En läkarroman

Jag fick upp ögonen för Nina Lykke med relationsromanen Nej och åter nej i vilken läraren Ingrid och departementschefen Jan kommer till insikt med att de vill helt olika saker med livet efter familjelivet, präglat av 25 års slentrianäktenskap och två vuxna, bortskämda barn. Jag fastnade direkt för Lykkes svarta humor och träffsäkra skildringar av den medelålders medelklassen med tillhörande livskriser och den febrila jakten på någon sorts högre mening med tillvaron. Redan när jag vände sista bladet i Nej och åter nej började jag längta efter nästa läsupplevelse och som det skulle visa sig blev jag inte besviken.

Om man är bra på det man gör, som i Nina Lykkes fall att skriva trovärdigt om medelålders äkta par i kris, finns det enligt min mening ingen anledning att inte spinna vidare på det så långt man kan. Även i Nästa! är det ett gift par som står i centrum, den här gången läkarparet Elin och Aksel. Utåt sett har de allt – en sammansvetsad vänkrets, två vuxna barn som läser medicin och ett påkostat, renoverat hus i det idylliska lilla samhället Grenda, vars anseende de varit med och byggt upp från en avfolkad funkisavkrok i nordvästra Oslo till ett eftertraktat område för akademiker och kulturarbetare. Sedan de blivit ensamma i det alltför stora huset med dyra köksmaskiner och marmorgolv har livet emellertid börjat gå på tomgång. Medan Aksel ägnar nära nog all sin fritid åt skidåkning dricker Elin lådvin framför TV:n utan att ens försöka låtsas som att hon gör det i smyg längre. Elin retar sig på nära nog allt Aksel säger och gör, hans sporadiska närvaro såväl som hans frånvaro, men orkar heller inte längre anstränga sig för att försöka förändra sakernas tillstånd.

Jag var trött på att försöka hindra honom. Han var en vuxen man och de senaste åren hade jag tänkt: Varför inte bara låta honom åka det ena loppet efter det andra under en månad, varför inte bara låta honom dra iväg på Vasaloppet och Birkebeineren och till Alperna och Ryssland, varför inte bara låta honom hållas om det är det han vill?

När Elin hittar sin gamla ungdomskärlek Björn på Facebook och av misstag skickar iväg en vänförfrågan blir det ett första avgörande steg mot en otrohetsaffär som ska komma att slå den trygga vardagen i spillror för såväl Elin och Aksel som för Björn. I Björn ser hon allt det hon saknar och längtar efter i äktenskapet, även om tillbakablickarna på deras relation låter antyda att den i själva verket var allt annat än perfekt. Faktum är att det sällan hettar till eller blir särskilt passionerat mellan Björn och Elin, ens i den trevande början, då de tycks gå in i det hela med vitt skilda förväntningar. Björn har klamrat sig fast vid drömmen om Elin under hela sitt vuxna liv och målat upp henne som sitt livs stora kärlek medan Elin snarast betraktar honom som ett spännande litet sidospår från verkligheten, en energireserv att återuppliva äktenskapet med.

Ganska tidigt började jag tänka på det här sättet: Tänk om jag skulle kunna ta den här energin och glädjen som jag har hittat, allt det hemliga och spännande, allt som ligger där inne och vibrerar och dämpar suget efter de fem, sex vinglasen och alla teveserierna och allt det andra jag brukade tugga och svälja för att lindra och lugna – tänk om detta kan ge mig och Aksel nytt liv?

De inleder ett stormigt av- och på-förhållande och medan Björn är beredd att satsa allt blir Elin fast i ett sorts emotionellt limbo, mellan partners och boenden, utan att kunna förmå sig att göra någonting. Ett tag överväger hon att flytta tillbaka till det gamla barndomshemmet som står övergivet sedan modern skrivits in på ett demensboende, men börjar istället sova i en bäddfåtölj på kontoret med det frispråkiga plastskelettet Tore som enda bundsförvant och sällskap.

Med läkarens objektiva blick speglar hon sig själv i patienternas åkommor och problem, som spänner över allt från barnlöshet till depression och hemorrojder, och får allt svårare att hålla fast vid sin yrkesprofessionella roll. Tristessen och längtan efter något oidentifierbart annat letar sig efter hand in under läkarrocken och börjar färga av sig på relationen till patienterna. Kan Elin verkligen stå för de råd hon ger dem och den sunda livsstil hon representerar? Hur långt från den egna dödligheten kan vi människor egentligen fly genom att lägga om kosten, medicinera oss och börja motionera? Perspektiven förskjuts sakta men säkert och rätt vad det är börjar Elin säga sådant hon förut bara tänkt, ivrigt påhejad av Tore.

Det är en historia om att vara sann mot sig själv, om hur svårt det kan vara att leva i symbios med andra och hur detta med kärlek och begär ibland kan slå till med samma förödande kraft som en sjukdom.

Boken finns även att låna som e-bok via appen Libby.