Facklitteratur

När jag inte hade nåt

Publicerat 17 oktober 2014 | Av |

Den 17 oktober varje år arrangeras Hemlösas Dag i Brunnsparken i Göteborg. Den dagen är också utropad till Internationella dagen för utrotning av fattigdom av FN. En som vet hur det är att vara hemlös är rapparen Ison Glasgow. I tre år levde han som barn på gatan i Stockholm med sin mamma Linda.

I boken När jag inte hade nåt berättar han för musikjournalisten Emil Arvidson om sin väg från utsatthet till att bli en av Sveriges mest hyllade rapartister.

Men berättelsen börjar i Queens, en förort till New York. Här får hans mamma Linda syn på rastafarimannen Carson från Barbados och bestämmer sig på stört att just han skall bli far till hennes barn. Ett år senare föds Ison men då har Carson åkt tillbaka till Barbados.

Ison matas med sagor och berättelser om sin fantastiska pappa. Just för att pappan var rastafari måste Ison också vara det och tvingas gå omkring med dreads och får inte äta kött.

Så åker mamman och Ison till Barbados för att Carson äntligen skall få se sin son. Hos Carson som bor i ett plåtskjul är det fullt med ungar, både hans egna och andras som han plockat upp från gatan. Carson är den mest fruktade mannen i kvarteret och kräver lydnad av alla. Efter ständiga gräl och konflikter flyttar Linda och Ison tillbaka till Queens.

Men livet med en grälsjuk mormor som tycker att Linda förspillt sitt liv är inte lätt. Snart får Linda veta att Carson flyttat till Sverige och sin nya flickvän. Mamman som älskar äventyr börjar spara till biljetten och när Ison är sex år landar han i ett iskallt Stockholm. Ision tycker att han landat på en ny planet!

Carsons nya flickvän har lånat ut en lägenhet och dit flyttar Ison och hans mamma. Men pappan misshandlar sin familj och de måste ständigt springa och gömma sig i tvättstugan. När Carson sedan flyttar tillbaka till Barbados blir de båda hemlösa.

Nu följer en fantastisk skildring av livet på gatan. Hur mamman lyckas prata sig till ett engagemang på en teater för att i hemlighet kunna använda den som bostad på nätterna. Publiken uteblev, men de hade i alla fall husrum för ett par månader.

I Kungsträdgården samlas alla Stockholms musiker och artister som ännu inte etablerat sig. Parken sjuder av liv och spontanitet! Här känner sig Linda som hemma och med sin amerikanska öppenhet utan förbehåll lyckas hon skaffa husrum på tusen olika sätt. Hennes blick är vidöppen och ser hon någon som tycks behöva lite tröst kunde det ofta sluta med några nätters husrum i utbyte mot kloka livsråd. Hon är också fantastisk på att hålla modet uppe på sin son. Ofta blev en trappuppgång eller en parbänk deras plats för natten. Men även en parkbänk kan vara magisk. Tänk om Batman skulle komma förbi?

Ison känner ansvar för sin mamma och lär sig att tyda hennes signaler. Han vet att utan honom skulle hon inte kunna hålla sig på jorden utan bara fladdra vidare. Han är hennes livlina.

Mamman slår sig i slang med några trummare och dansar på Drottninggatan. När Ison tvingas gå omkring med en hatt och samla in pengar från de vita medelklassbarnen svider det.

Hela hans liv går åt till att lösa problem, Varje dag handlar om att skaffa mat och husrum och undvika den värsta förnedringen. Ison börjar kräva av varje ny person att de skall ha något att erbjuda och för hans del är verkligen barndomen slut.

När allt är nattsvart lyckas mamman genom de sociala myndigheterna få en lägenhet i ett nybyggt hus på Mälarhöjden. Äntligen är det slut med livet i hemlöshet! Mamman fick jobb och Ison kunde gå i skolan.

En dag frågar hans mamma vad han vill bli. Han råkar slänga ur sig att han vill bli rappare och har man väl bestämt sig så måste man fullfölja sin bestämmelse. Ison hade inte en chans att undkomma mammans och hennes manlige väns självpåtagna undervisningspatos och de är skoningslösa i sin kritik. Ison blir bättre och bättre och lyckas få lite spelningar.

Men livet är ändå svårt att leva. Ison är inte tonårig längre när han försöker leva på sin musik. Han hade nästan gett upp när han genom bästisen Fille får jobb på radion och blir en av jurymedlemmarna i X-faktor. Innan dess hann de också spela in raplåtar som blev hits.

Man förundras över hur annorlunda klimatet verkade vara för människor som flyttat till Sverige från ett annat land på 80-talet.  Idag skulle förmodligen Ison och hans mamma aldrig fått stanna i Sverige och inte heller kunnat få en lägenhet på Mälarhöjden. Trots att det är en berättelse fylld av svärta är det också en berättelse om uppfinningsrikedom och hopp!

 

Kommentarer inaktiverade.