Minecraft – The Island

Max Brooks är mest känd för två saker 1) att han är son till legendariska regissören Mel Brooks och 2) för sina zombieböcker. Främst Världskrig Z (originaltitel World war Z – an oral history of the zombie war) som kom ut 2006 och blev film 2013 med Brad Pitt i huvudrollen. Filmen är väl ok men boken är en höjdare. Enligt mig en riktig höjdare.

Minecraft – The island (2017) beskrivs kanske bäst som mardrömslik och hurtig. Mardrömslik för att den utspelar sig i Minecraftspelvärlden (som lanserades första gången 2009). Själv har jag inte spelat Minecraft särskilt mycket men konceptet roman i en digital-lego-värld fascinerar mig (jag läser också gärna romaner i Warhammer 40. 000-världen utan att knappt ens så mycket som sneglat på figurspelet).

Världen i spelet Minecraft, och i boken, består av kuber och ett antal regler. I bokens början vaknar vår berättare upp under vattnet – i havet – utan att veta hur hen kommit dit och utan att förstå vad som händer. Efter att ha tagit sig till ytan inser berättaren motvilligt att solen är fyrkantig liksom molnen såväl som den egna kroppen — kuber till händer, rätvinklig kropp och påmålade kläder.

(tips för er som inte känner till spelet — det är läge nu att googla för att få en bild)

Efter att ha simmat ett tag dyker en ö (”The island”) upp och en Robinson Crusoe-liknande historia tar sin början (eller en så kallad Robinsonad med Daniel Defoes klassiker från 1719 som modell och utgångspunkt) – vår huvudperson måste lära sig överleva i den nya världen. Ön verkar vara öde förutom några kor, får och höns. Och på nätterna dyker det upp zombies! (Zombies alltså? Det verkar som om Max Brooks trots allt inte helt kan vara utan sitt favoritmonster). Allt detta är bekant för de som spelat Minecraft men för de som inte gjort det så är en av reglerna i spelet att nätterna är farliga och dagarna är då en bygger (verktyg, vapen och hus med mera) och utvecklar världen för att överleva nätterna. Samma sak gäller i romanen.

Det går att läsa boken som en rapport från när någon första gången spelar Minecraft och genom trial and error lär sig hur spelvärldens mekanik fungerar, vilka regler som gäller, hur tusan en gör då en äter, vad en äter, hur en odlar och vad som behövs för att tillverka en stenyxa.

Boken är hurtig för att huvudpersonen – trots den mardrömslika upptäckten att den nya världen består av kuber och regler som kanske är logiska men inte alltid uppenbara – ändå ser på sin situation med tillförsikt och gläds åt varje framgång. Hen bygger upp erfarenheter i den nya världen och hänger upp dessa på ett växande antal livesegler (som ”ge aldrig upp”, ”tänk innan du handlar” och ”slösa inte med resurserna”). Målgruppen för boken är kanske de något yngre bland oss och en del av dessa livsprinciper känns inte direkt nya för en vuxen läsare men är ändå nödvändiga att åtminstone påminnas om – oavsett ålder. De är om inget annat, ständigt, aktuella.

En del böcker har som uppgift, om de nu alls har en uppgift, att vara kul och anknyta till, och expandera, något vi redan känner till. Alla böcker behöver inte vara tunga men kan ändå vara viktiga i sitt sammanhang. Minecraft – The Island är en av dessa böcker. Inte tung men möjligen viktig för de som älskar Minecraft. Och för de som älskar Max Brooks.