Mellan oss

Det första jag slås av när jag böjar läsa Sandra Beijers nya ungdomsroman Mellan oss, är hur väl hon fångat känslan av nystart och omstart i samband med att skolan börjar igen efter sommarlovet – en hisnande blandning av spännande och läskigt. Minna är målmedveten och tänker noggrant ut var hon sätter sig första dagen. Vem eller vilka bör hon satsa på att bli kompis med? Vem bör hon undvika? Gamla kompisen Karin, hon som är för töntig nu, henne ska hon i alla fall definitivt undvika. En annan kompis från förr, Jessica, är istället helt ouppnåelig nu. Så mycket mer rätt än Minna.

Minna blir istället kompis med två för henne helt nya personer, Milou och Elin. Tillsammans bildar de en trio som har roligt ihop och drömmer om kyssar och killar, samtidigt som de inte kommer någon vart. Minna inser snart att de tre tillsammans låst sig till varandra och hamnat på botten av hierarkin. ”Ser de inte hur vi hade kunnat vara helt andra personer om vi inte hade valt varandra?” frågar hon sig.

Jag känner igen mig i den identitetskris som det kan innebära att gå från barn till att vara vuxen, att den ibland fick en att vara både elak, kall och taskig. Minna och hennes kompisar glömmer ibland bort att de inte är barn längre och får lust att leka, men det är inte okej. Minna ser andra jämnåriga, som fortfarande leker och inte verkar bry sig om allt det som hon bryr sig om, och hon tänker att ”de är dumma i huvudet som inte bryr sig”.

När jag läser boken som vuxen vill jag ibland bara skaka om de unga tjejerna och förklara för de att de har ingenting att stressa mot, det är okej att vara barn lite till!

Beijer skriver lätt och drömskt, och jag tycker att språket är en av bokens stora behållningar. Dessutom blir jag nyfiken på så mycket mer kring handlingen – när är det tänkt att boken utspelar sig till exempel? Tjejerna har på sig dunjackor och magtröjor som får mig att tänka att det är sen 90-tal eller tidigt 00-tal.  Jag funderar också på om boken verkligen är en ungdomsbok i den bemärkelsen att ungdomar är dess primära målgrupp. Jag som vuxen läsare hade stor behållning av boken, mycket tack vare den träffsäkra igenkänningen i både känslor, uttryck och tankar, en igenkänning som jag funderar på om man behöver lite distans till högstadietiden för att kunna bottna i.