Omslag till Måste försöka skri av Märta Tikkanen. Schildts & Söderströms förlag.
Måste försöka skri- en brevbiografi och ett stycke kvinnoverklighet
Läsaren sugs snabbt in i Märta Tikkanens värld; sida upp och sida ned med intressanta och inspirerande brev. Ideligen återkommer hon till sitt eviga dilemma: hur hon ska få tiden att räcka till för skrivande.
Alla tre är (var) modiga kvinnor, som inte är (var) rädda för att sticka ut hakan i offentligheten. De hämtar gärna material till sitt skrivande från det egna livet, chockerar inte sällan sin omgivning och hamnar gång efter annan i hetluften. Inte minst Märta är en utpräglad sanningssägare, som heller inte drar sig för att lämna ut personer i sin närhet.
Det första brevet från Märta är daterat till den 14 december 1975 och det sista den 29 december 2007. Till en början var det “snigelpost” som gällde, på 90-talet övergick brevvännerna till fax, för att slutligen börja mejla. I vått och torrt stöttar de varandra och avhandlar högt som lågt på ett ledigt språk.
Till skillnad från Åsa och Birgitta har Märta en stor familj med fyra barn att ta hand om. Det yngsta föddes med en hjärnskada. Henne kan man läsa om i Sofias egen bok (1982). På den tiden hade Märta också en krävande, svartsjuk och alkoholiserad make. Han var en välkänd författare och konstnär vid namn Henrik Tikkanen (död 1984 i leukemi).
Märta dignar under alla krav från sin omgivning och lider av återkommande migränanfall. På dagarna har hon ett “byråkratjobb” och på nätterna “hatskriver” hon. Hon har ett späckat schema med TV-debatter, seminarier, litteraturfestivaler, konferenser och uppläsningar, som aldrig tycks ta slut. Inte tycks Märta få det lugnare med åren, snarare tvärtom. Hon bekymrar sig för den ene sonen, som ärvt sin pappas alkoholmissbruk. Där finns oron för ekonomin, men också glädjen över barnbarnen.
Boken inspirerar mig till att läsa – och läsa om – Märta Tikkanens romaner. Jag blir nyfiken på självbiografin Två, som – liksom diktsamlingen Århundradets kärlekssaga – avhandlar paret Tikkanens äktenskap.
Till sist ett citat ur boken:
Jamen visst ÄR ditt skrivande dina vingar! Är det inte? Mitt är de iallafall absolut, annars skulle jag ganska säkert inte bara krypa längsmed marken utan befinna mej under den.
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
