Lemonade
Jag har ett jättetydligt minne av när jag såg Independent Women med Destiny’s Child på TV första gången. Jag gillade varken hip-hop eller R & B och förstod ingenting. ”Det är ingen melodi, de bara wailar” tänkte jag.
Men så var det något som ändå fascinerade mig och så lyssnade jag igen. Och igen. Och igen.
Året var 2001 och det känns som en gyllene era än idag. Missy Elliot, The Neptunes, Timbaland, Aaliyahs sista skiva. Det kom så mycket bra musik och allt lät som om det kom från framtiden. Men drottningen var alltid Beyoncé i Destiny’s Child. En sån röst, ett sånt driv, en sån utstrålning.
Sen kom solo-karriären. Hon träffade hip-hopstjärnan Jay-Z och de blev tillsammans ett sånt där oerhört lyckat power-par. De nya albumen innehöll många hittar, men var också ojämna.
Tills ryktena om att Jay-Z varit otrogen tog fart, som resulterade i mästerverket Lemonade.
Det finns ett engelskt uttryck: ”When life gives you lemons, make lemonade” och det är precis det Beyoncé gör. En äktenskaplig kris förvandlad till musik. Beyoncé, gudinnan, vågar visa sig sårbar och osäker, skäller och skriker, men väljer till slut förlåtelse framför hämnd. (Men här finns anthems för alla som någon gång sjungit med i ”I will Survive” i alla fall.)
Första raderna sätter tonen:
You can taste the dishonesty
It’s all over your breath
Hon låter så ledsen, så slagen.
I nästa spår jagar hon igenom hans samtalslista och frågar sig själv om det är bäst att verka svartsjuk och tokig, eller att bli trampad på. Vad har hon gjort fel? Var hon inte sexig och rolig nog?
Bara för att komma tillbaka till sitt grandiosa självförtroende i nästa, ursinniga, låt:
Who the fuck do you think I is?
You ain’t married to no average bitch, boy
Men framåt mitten av skivan vänder det:
Ten times out of nine, I know you‘re lying
But nine times out of ten, I know you’re trying
Och i andra halvan triumferar kärleken: ”every diamond has imperfections” konstaterar hon och ger sin man en andra chans.
Och sen kommer den triumferande gospeln Freedom. Här vill hon inte bara torka sina tårar utan vill att de ska ”burn into flames”. Gåshud varje gång.
Det är lite spretigt. Här finns traditionella ballader, country, rock, gospel, reggae och radiopop. Men berättelsen håller ihop allting och här finns egentligen inga svaga spår. Lemonade kommer finns med på listor när århundradets bästa skivor ska sammanfattas. Det tror jag.
Finns inte på Spotify. Finns hos oss. Låna Lemonade.
PS. Missa inte videon. Det här är en variant för FN, om utsatta flickor i världen.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
