Kungsbacka ultras

En av de TV-serier från min uppväxt som jag ser tillbaka på med störst värme är ”Seinfeld”, trots att jag hade och fortfarande har svårt att redogöra för konceptet. För att inte tala om att försöka förklara för någon oinvigd stackare varför den blev så omåttligt populär världen över. Det går ju liksom inte att sälja in serien till en ny generation tittare genom att beskriva den som ett kompisgäng i yngre medelåldern som driver runt på 90-talets Manhattan, jobbar, dejtar, diskuterar och konstruerar allehanda små vardagsproblem i 180 avsnitt. Trots att det var just precis så det var, vilket också var själva charmen! Avsnitten ledde sällan fram till något konkret och kanske var det särskilt tilltalande för en (relativt) ung publik vars liv inte heller följde några manus eller dramaturgiska milstolpar.

Jag misstänker att det kan vara något liknande som tilltalar mig i Johan Esperssons debutroman Kungsbacka ultras. Boken varvar korta men målande satser med blankrader utan vare sig punkter eller skiljetecken, på samma sätt som jag tänker mig att James Joyce kunde ha gjort om han hade varit ung idag och skrivit sin Odysseus” i anteckningsappen på sin smartphone. 

Det hela börjar och slutar med en lika destruktiv som menlöst småputtrande gymnasieromans mellan berättarjaget Johan och en före detta flickvän som aldrig ska nämnas vid namn. Det vare sig klickar, gnistrar eller skaver nämnvärt mellan de unga tu. De träffas, växer ihop till någon sorts symbios och sedan flyter det mesta bara på. På unga, rotlösa, rastlösa människors vis ägnar de så mycket tid och energi åt att längta bort från uppväxtorten Kungsbacka att de aldrig tycks hinna stanna upp och tänka igenom vad det är de vill göra med livet när de väl tagit sig därifrån. Eller om de ens vill fortsätta vara med varandra.

Konturlösa fester med ansiktslösa utfyllnadsbekanta varvas med litterära klassiker, studier, resor, ströjobb och flyttar mellan olika orter och städer. En gäckande oro om vad andra ska tycka och tänka om dem. Prestationsångest och småstadsförakt. Lånade, tillfälliga rum med väggar som obönhörligt sluter sig kring dem. Tidvis lever de ihop, tidvis isär. Hon äts långsamt upp inifrån av depressioner och ätstörningar och han står passivt bredvid, på alla sätt oförmögen att ingripa.

Trots att det inte sägs eller händer så mycket mellan dem är det detta substitut för kärlek, ett sorts ömsesidigt medberoende, som utgör navet i Johans liv och skänker ett sammanhang till de hastigt förbiflimrande bildsekvenserna av personer och miljöer. I en mening går Johan i mellanstadiet, i nästa har han tagit studenten och flyttat till Stockholm. Estradpoetiska ögonblicksbilder vävs in varandra med bara några ord, vilket ibland gör det svårt att avgöra kontexten och skilja på vad som utspelas i nutid och vad som är drömmar och minnen.

Vissa formuleringar träffar så rätt och omedelbart att jag genast måste stanna upp och klottra ner dem någonstans, så att jag aldrig ska glömma dem:

Mornar som känns som rost i lungorna

Som skämt guld

Berättarstilens högtravande och smått dramatiska ton passar faktiskt handlingen. Det är lätt att glömma bort att den som är ung upplever allt för första gången och det med sådan hudlös intensitet att det känns som att ingen någonsin har upplevt något liknande tidigare eller någonsin kommer att komma i närheten av det igen. Den där kärleken som är den största och enda i livet – ända tills den tar slut och en ny tar vid. Ångesten och rastlösheten som är helt och totalt outhärdlig ända tills den går över.

En dyrköpt insikt som också hör ungdomen till är att livet fortsätter, var i världen man än befinner sig och att det som är vardag i Kungsbacka snabbt blir vardag även i Stockholm eller Paris. Bristen på pengar och samtalsämnen är minst lika tärande i Luxembourgträdgården som på Andra Lång. 

Kungsbacka ultras är en bok om det största av allt och ingenting särskilt, vilket – precis som ”Seinfeld” – gör den svår att sammanfatta och omöjlig att inte rekommendera. En stark debut från en författare som jag hoppas på och ser fram emot att få läsa mer av.

Du kan se ett författarsamtal med Johan Espersson på vår Facebooksida på torsdag 19.00. Där läser han ur inledningen av Kungsbacka Ultras och svarar på frågor om sitt författarskap. Du hittar information om det här.

Boken finns även som e-bok! Ladda ner appen Libby och logga in med bibliotekskort och PIN-kod så är du igång.