Korsettkriget

Tajmingen för historikern Henric Bagerius nya bok Korsettkriget: modeslaveri och kvinnokamp vid förra sekelskiftet kunde inte varit bättre, eftersom vi i år firar att det är 100 år sedan den allmänna och kvinnliga rösträtten klubbades igenom i riksdagen.

Kriget mot korsetten inleddes förstås tidigare, men dess mål sammanföll delvis med rösträttsrörelsens strävan för ett ökat kvinnligt deltagande i samhället.

Tanken på en svensk dräktreform föddes i Stockholm den 7 februari 1885, då författaren på mångas läppar, Ann Charlotte Leffler, höll ett omtumlande föredrag för ett gäng mer eller mindre prominenta och bildade damer i det nybildade sällskapet “Nya Idun”, bland andra folkbildaren Ellen Key, författaren Alfhild Agrell, textilkonstnären Hanna Winge och historikern Ellen Fries. Leffler var just hemkommen från ett inspirerande besök i London, där hon bland annat kommit i kontakt med den estetiska rörelsen, där kvinnorna befriat sig från modeslaveriet och sagt adjö till den fjättrande korsetten. Inte att förglömma hade den välbeställda och fashionabla kvinnan vid denna tid en inte obetydlig vikt på uppemot 7 kilo att släpa runt på.

1886 bildades en svensk dräktreform-förening, som förespråkade en mer hälsosam, praktisk och bekväm klädsel (gärna med fornnordisk prägel), som även skulle underlätta för den förvärvsarbetande borgerliga kvinnan.

Framförallt var det den fjättrande korsetten (fodrad med metallfjädrar eller fiskben) som man förklarade krig mot. Korsetten skulle försäkra bäraren om, den vid denna tid, eftersträvade timglasfiguren och kunde dras åt med snören i ryggen tills kvinnan varken kunde böja sig ned eller ens andas. Turnyren (vadderad kudde eller stålställning baktill) och kjolarna med långt släp vände man sig också emot.

Den kvinnliga klädedräkten var ett hett och infekterat debattämne i tidens dagspress. Bagerius har plockat fram poeten Gustaf Frödings kontroversiella bidrag från 1897, då han i Svenska Dagbladet förespråkade en ledigare klädsel, nämligen total nakenhet – för båda könen. Om detta var en alltför omvälvande tanke kunde skriftställaren tänka sig ett stegvis införande och börja med antikens toga. Ena skuldran och båda armarna bara, med remsandaler som fullbordade stassen. Man kan riktigt se hur de fina tidningsläsande damerna satte morgonkaffet i halsen och fick lätta på den hårt snörade korsetten!

I början på 1890-talet började kvinnor på velociped så smått dyka upp på vägarna och väcka stor uppmärksamhet och få skämttecknarna att gå i spinn.  Kvinnor i byxor var fortfarande ett känsligt kapitel. Många ansåg att avvikelser från den rådande klädkoden var en revolt mot samhällets patriarkala ordning.

Henric Bagerius brinner för sitt ämne och i sin kunniga och rikt illustrerade bok Korsettkriget: Modeslaveri och kvinnokamp vid förra sekelskiftet kan vi följa den invecklade historien om kampen för mer praktiska kvinnokläder, från 1880- till 1910-talet. En tid präglad av sociala reformrörelser.

Flera intressanta böcker om den historiska kvinnokampen har glädjande nog sett dagens ljus under året, Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm, Tisdagar med Tolfterna: nätverkande kvinnor i sekelskiftets Stockholm av Lisbeth Håkansson Petré samt 1919: kvinnornas år av Unda Hörner.

Det gäller att få tid att läsa dem alla!