Omslag till Frankenstein av Mary Shelley. Modernista.
Frankenstein och monstret
Jag är ingen expert på Frankenstein. Jag har läst boken några gånger och sett ett antal filmer med rötterna i Mary Shelleys (odödliga) klassiker från 1818. Frankenstein är en del av den populärkulturella referensramen och bildningen – för mig och för många. Jag har fattat så pass mycket att det som många, inklusive jag själv, spontant tänker på som ”Frankenstein” inte egentligen återfinns i romanen. Inte mycket av det i alla fall. Något drastiskt hände på vägen.
Bilden jag hade då jag läste boken för första gången för 15 år sedan eller så var att jag skulle möta en skogstokig vetenskapsman i ett vindpinat slott högt upp på ett berg. Det åskar dramatiskt, slottet skulle ha stora åskledare i högsta tornet och Viktor Frankenstein skulle springa runt som en vettvilling i sitt laboratorium, medan Igor kutryggigt drar i spakar och säger ”yeees maaaaaster”, för att tillslut, medan åskan ryter som en purken gud, klimatiskt vråla ”it’s alive!!! it’s alive!!!”
Sådan är inte boken. Igor (en klassisk assistent till olika gotiska skurkar – också till Viktor Frankenstein) är inte med i boken, Viktor Frankenstein är inte (till en början) galen utan mest intresserad av livets vetenskap och monstret han skapar är mest ensamt. Scenen då monstret vaknar upp är, tvärtemot den populära filmiska bilden ovan, lågmält och nästan lätt att missa om en läser boken en sen natt då en borde sovit för länge sedan (vilket hände mig) Ögonblicket glider diskret förbi och plötsligt har monstret vaknat.
Monstret söker mänskligt sällskap men blir ständigt flytt från och attackerat av de han möter – för att han är ful och hjälplöst oerfaren i den mänskliga världen (jag får heller inte intryck av att han direkt ser ut som det vi tänker på då vi tänker på monstret – den klassiska pluggen genom halsen lyser t.ex. med sin frånvaro i texten).
Romanen låter oss följa Viktor Frankenstein såväl som monstret från deras perspektiv – hur Frankenstein går från ett stort intresse för gammal förvetenskaplig magi till ett exploderande intresse för den (då) moderna naturvetenskapen och vi är med då monstret vaknar upp i en värld han inte förstår. Det är gripande att läsa hur monstret, som hemlös bosätter sig nära en liten familj, studerar dem och inget hellre vill än att vara en av deras gemenskap.
En stor del av berättelsen är V. Frankensteins redogörelse för den kapten på det skepp som hittar honom halvt ihjälfrusen på ett isflak i Arktis. Han är då alldeles i slutet på den långa jakt, och den stundande tvekamp, han är besatt av för att döda, eller bli dödad av, sin egen skapelse. En skapelse som i slutändan förstört han liv.
Tänker att vi alla kan känna igen oss i monstrets erfarenheter på ett enkelt filosofiskt plan. Vi har alla vaknat upp i en värld vi inte förstår och vi söker alla sammanhang, kärlek och skydd av likasinnade. Kanske handlar boken om vår (och monstrets) alienation, om hämnd eller om faran att skapa ny självständig intelligens – något som ju är högaktuellt just nu då vi verkar på tröskeln till att skapa avancerade maskinhjärnor. Oavsett, så lever Frankenstein i allra högsta grad. Jag är glad att jag läste om den och alla tecken tyder på att den kommer fortsätta vara en berättelse vi, unga såväl som gamla, vill återkomma till. Oavsett anledning.
Frankenstein finns på både svenska och engelska som e-bok i appen Libby. Logga in med bibliotekskortnummer och PIN-kod så kan du börja läsa på en gång! Och missa inte vårt klassikerprat om just Frankenstein idag den 25 januari! Malin Lindroth kommer vara föreläsare och samtalsledare. Det går att se digitalt på den här länken.
Arbetar som ungdomsbibliotekarie på Dynamo, Stadsbibliotekets avdelning för unga, med bokklubbar, tv-spel och programverksamhet. Läser gärna ungdomsböcker, science fiction och fantasy.
